För mycket helt enkelt

Mitt i livet behöver jag stanna upp. Mitt huvud strejkar. Från att varit högpresterande i såväl privatliv och arbetsliv orkar jag nu inte med långa stunder. Utbränd kallas det i folkmun. Ett fult ord. Ett ord du inte förstår förrän du själv varit där. Jag förstår nu. Tidigare, när mina nära varnat, flaggat för detta och sagt. Ta det lugnt, ta hand om dig osv har jag sagt" jadå, ingen fara". Tjena. Nu är jag här. Inte jobbat sen april jag har mest sovit, vilat, försökt hålla mig pigg när familjen är hemma, sovit igen, försökt att inte glömma äta... Försökt vara social och trillat tillbaka ner i sömn igen. 

 

Mitt huvud blir trött av aktivitet. Som om hjärncellerna är färre och skröpliga. De orkar inte mycket. Hjärntrötthet pratas det om. Jag har inte orkat sätta mig in i allt. 

 

Det sägs att man ska acceptera situationen. Men jag vet inte om jag ens är där. Ok, jag är smart, inte dum i huvet. Jag fattar väl att nu är jag utbränd (jag använder det ordet för det är kort o de flesta förstår ordet något iaf) men även om jag fattar..... så fattar jag inte.... Går det ihop? Nä

 

Acceptans. När vet jag att jag accepterat? 

 

Så, nu är jag trött. Dags att vila huvet.