De senaste tre dagarna har varit slitsamma... jag är så trött! den enorma tröttheten är tillbaka. Jag gör antagligen för mycket. Igen...
det är väl baksidan med att jag känner mig bättre. Jag är bättre till den grad att jag orkar göra lite mer än jag orkade innan... vilket drar ner mig igen.
Men, jag har iallafall äntligen accepterat läget. Jag tror faktiskt det. Det är jävligt sorgligt att det är såhär men jag orkar inte kämpa emot längre. Jag kan jämföra det med en dispyt med nån och tillslut orkar man inte stå emot längre (fast jag vet att jag har rätt)... jag har rätt. jag har rätt i att jag är BRA. Det har jag alltid tyckt. Jag har aldrig klankat ner på mig själv. Men jag har alltid peppat mig till att bli bättre men skitit i om jag inte nått dit jag egentligen vetal... jag har nog haft glaset halvfullt hela tiden.
Men acceptansen är viktig. Det ser jag ju nu. Jag visste det innan åxå och strävade till acceptans men den kommer när den kommer. Den kan man inte tvinga fram även om man VET att det är dit man ska...
Nu är jag här. Jag tar det easy. Jag försöker gå framåt. Halkar kanske tillbaka ibland men jag VET att det blir bättre och att jag kommer bli någorlunda normal i slutändan.
Utmattningssyndrom går att bli bra ifrån. Det tar bara lite tid.
Idag accepterar jag. Jag kan känna tacksamhet. Jag kan känna glädje. Det är inte mycket eller ofta men det finns där! Bara det!!!!!!
Och nu ska jag hämta ett gäng böcker på biblioteket och fördjupa mig i yogisars magiska läkande värld.
Peace!
Foto: Linda Molarin Marstrand maj-15