Kroniskt oförstående

Kommentera
Alltså. Jag är bra. Jag är duktig på det jag gör. Ok att jag kännt mig otillräcklig den tid jag jagade tiden. Men jag har alltid gjort ett bra jobb oavsett om det varit mitt yrke eller fotbollscoach eller styrelseuppdrag eller som mamma. Fru åxå. Fast där har jag alltid kännt mig otillräcklig. I hemmet. Jag vill mer än jag pallar med. 

Så, när jag nu hamnar i utbrändheten känner jag mig oförstående. Alltså, jag fattar. Men ändå inte. 

Jag har aktiverat mig till detta tillstånd. 

Hur lyckas man med det?

Och viktigare fråga nu. Hur blir jag bra? Aktivitet gör mig trött. Men jag klarar att aktivera mig ett tag. Sen stänger kiosken. 

Det var ingen bra vecka att öka arbetstiden med 100% och samtidigt ha nåt inbokat extra varje dag som föräldramöte, tandläkare, läkarbesök med barn... Och så innebandycup hela helgen på det. 

I-landsproblem 

Men, det är faktiskt frustrerande. 

Peace