Inga fler tabletter i min mun

Kommentera
Kanske tog jag i lite i rubriken... men det känns iallafall som om jag tagit ett stort steg nu.
 
I och med min utmattning så blev jag ordinerad antidepressiva tabletter. Jag hade inte någon depression men jag hade ingen initiativförmåga, jag grät en massa, jag ville inte vistas bland folk, jag ville liksom inte visa mig. Ville inte visa mig svag. Jag var ju energin och självförtroendet själv. Jag var stolt över mig själv. Men, då, initialt när jag tappade fotfästet har man inte så mycket att säga till om. Tabletterna fick mig att stå lite stadigare på marken.
 
När jag väl blivit stadigare så skulle jag börja arbeta. Då var det ju inte alls läge att sluta med tabletterna. 
 
Nu har jag arbetat i 1,5 år. Jag har förstått att energin inte blir större än såhär. Läge att sluta nu. Så nu har jag ägnat några månader till att trappa ner. I förrår tog jag den sista lilla biten av tabletten och hoppas på att den sista utrensningen kommer kännas minimalt. 
 
För tillfället är det bara resterna av dessa tabletter som snurrar i min kropp och det kan de göra ett tag. Men annars har jag ingenting annat som stör mig innifrån. Jo, amalgam i en tand. En tand som ska ut så snart det går.
 
Det känns så bra att veta att jag inte ska utsätta min kropp för påhittade saker nu. Så länge det går såklart. Vid behov kommer jag behöva ta tabletter. Framförallt värktabletter för huvudet men jag försöker begränsa det med. Sen vet man inte vad framtiden har att ge. Jag får bara hoppas på att jag håller mig såpass frisk att jag slipper en massa värk och sjukdomar.
 
Så från och med nu ska jag försöka stoppa i mig bra saker. Mat och tillskott som bygger upp min kropp. Nu börjar en ny era. Nu börjar mitt nya hälsoliv. Mitt nya liv. Så det så. Å hör sen... 
 
Peace