Torsdag idag å eftermiddagspromenaden kändes helt ok. Bra stuns i benen och tempot var högre än vanligt. Känns roligt att få lite fartvind i håret igen. Men bara lagom mycket... såklart :)
Foto: L Molarin 2015
En tanke har slagit mig flera gånger och det är om det här med drivet jag har. Varför ska jag hävda mig liksom. Självförtroende och självkänsla anser jag själv är bra så där kan jag inte hitta orsaken till varför jag ska visa mig bra hela tiden. Jag kan förstå om man har dåligt självförtroende att man vill hävda sig och få andra att tycka om en så man inte är så misslyckad...
Drivet kan istället vara en kvarleva från min ungdom... att alltid jaga erkännandet inom idrotten. Där har jag alltid fått jaga. Där har jag alltid varit i underläge.
Kanske det är därifrån jag har det inpräntat? Sen när jag började arbeta, så var det åxå ett jäkla bevisande att man klarade av... lillsnärtan liksom... Sen fick jag barn tidigt, inga problem där... men senare i yrkeslivet var det ett jäkla jagande igen. Framförallt slogs jag mot åldern, könet mot kunder men även mot chef, manliga kollegor. Att bevisa att man är bra (för jag visste ju att jag var det) tar väldigt mycket kraft. Där hjälper inte självförtroendet.
Och när man gång på gång bevisar sin ypperlighet i siffror men inte får mycket tillbaka... ja, hur kul är det?
Jag kanske ha nåt på spåret där... ser ni!? ett jäkla sökande på orsaken... varför inte bara släppa å gå vidare?
Peace!