Jag tänkte skriva lite om hur det är nu kontra hur det var (i min resa från supergirl till våt fläck och vägen framåt efter det....) jag tror nog att det blir rätt mycket att läsa därför kommer jag dela upp det hela i en följetong... Mycket av hur det varit och hur jag var innan har jag ju redan ältat här så jag drar bara den biten i stort. Sen finns ju de gamla kvar att läsa för er som känner att ni vill ha en fördjupning i eländet.... typ not...
 
Det jag vill komma fram till är iallafall vad som hjälpt mig och vad som stjälpt mig på min livsresa.... och idag börjar vi med en sammanfattning hur det varit :) 
 
Foto: L Molarin  sept-16
 
Innan
 
Glad, sprallig, energisk.Envis, Duktig, Teknisk, Logisk, Smart. Dock har jag inte haft struktur eller rutiner utan levt livet lite som det kom. Vilket är bra eller hur? Men jag har nog levt MITT liv och förväntat mig en massa från min man. Kommer ihåg att jag rätt ofta tog barnet och hittade på nåt medan mannen stannade hemma för att städa. Typ en söndag. Jag höll mig borta hela dagen kanske eller bara för nån timma eller två för att han skulle dammsuga kanske... Medan barnet ändå skulle sova liksom så höll jag mig borta... sen när jag kommer hem är inte mina förväntlingar tillgodosedda. Såklart. Jag var inte nöjd helt enkelt med den tiden han fick på sig att utföra lite småsysslor i en liten tvåa liksom. 
 
Det är heller inte så att han kunnat gå ut med barnet en stund (det har nog aldrig hänt faktiskt att han gått ut själv! väldigt märkligt när jag tänker efter) 
 
Jag har här sett att om jag hade blivit ensam hemma 2 timmar hade jag varit så jäkla effektiv! Kanske visar mer av vem JAG är än nån annan... självgod? ego? självförtroende? självinsikt lär jag ju inte haft iaf... det har jag inte än men sämre då åtminstonde.
 
Drivande. Effektiv. Ett jäkla GO. Bara gör det liksom. Tänk inte så jäkla mycket på hur jobbigt det är bara GÖR.
 
Förut
 
Den tiden strax innan jag kraschade. Jag har kraschat flera ggr. Kaosat ihop liksom. Så Om "innantiden" varade i ca 10 år så kom småkrascherna från 2008 och framåt kanske... då var jag 29 år... Kan kanske inte börja kalla det krascher än men kroppen reagerade på lite olika sätt. Urinvägsinfektioner, hälsporrar, magproblem, undervikt, överdrivna svettningar, mensproblem med värk från hell! En kaostid då jag inte kände min kropp, inte kände känslor, hade stängt av liksom, slutade känna, slutade känna kärlek vare sig för man eller barn eller jobb eller hus, eller nåt... aktiverade mig med ny viktigare tjänst på jobbet, engagerade mig ideellt, sprang flera gånger i veckan, drogs med konstant huvudvärk, knaprade tabletter för det, ont i magen i stort sett varje dag. Minns jag sa till barnen ibland när de hade ont i magen på morgonen o inte ville gå till skolan att ont i magen det har man liksom varje morgon, det är inget kontstigt med det. Det bara ÄR så... så sätt på dig jackan nu å stick till skolan (kanske inte riktigt exakt så jag sa men nästan)
 
Att aktivera sönder sig. Herregud. Att göra saker hela tiden för att vara så effektiv som möjligt. Inte kunna sitta stilla en stund utan att veta att jag hade en tvätt på G eller att först ha ägnat en stund å nåt göromål innan jag kunde sätta mig och inte göra nåt. Minns ibland tiden vi bodde i lägenhet, då var det faktiskt mer tid åt det här sittandet. Jag satt rätt ofta ute på balkongen och läste riktiga böcker. Tvättstugan hade man ju nån gång i veckan eller varannan vecka så tokkörde man ju den en kväll så var det färdigt sen. Bor man i hus som vi gör idag är det sååååå lätt att göra lite grejer heeeeela tiden... och med nybyggt, ok att man inte behöver renovera så mycket, men det finns ALLTID att göra. Måla, anlägga gräsmatta, bygga förråd, växthus, träd, kaninburar.... trimma kanter, slänter, kratta, skotta, finurla på problen, locka till sig fåglar osv.... hela tiden nåt man kan göra!
 
En dag på jobbet kaosade huvet ihop sig. Troligen var det en tillfällig minnesförlustsanfall. Stora stroke-varningsklockan ringde iallafall och jag togs om hand på ett snabbt sätt men blev utsläppt utan att man hittat nåt "fel" på mig.... och eftersom jag träffade doktorer som sa "ta dig i kragen å kom igen" så gjorde jag ju det... igen... jag var ju själv sån... kom igen nu då!
 
 
Perioden då allt bara rasade. Kragen jag en gång hade fanns inte kvar. Jag grät. Jag sov. Jag åt knappt. De stunder jag hade energi gjorde jag snabbt av med den i tron att jag hade blivit frisk. Tex som gick jag en promenad, blev slut efter en bit men fortsatte ju. Brukade ju springa så hur svårt ska det va att gå? Hade köpt en MTB och hade väl tänkt använda den mer än EN gång... vilket jag inte gjort för den gången jag använde den.... tror det blev 3 mil... (hallå eller liksom!)
 
Hade fortfarande inga känslor. Ville ingenting. Ville inte göra nånting. Grät bara hos läkare. Blev skickad till terapeut. Grät där med. Läkaren satte mig på antidepp. Det fick mig lite över ytan och det fick mig att lugna mig lite i tankarna. Inte att jag haft dåliga tankar utan mer att jag haft MASSOR av tankar, planeing, planering, planering..... levde ju mest i framtiden faktiskt...
 
Jag var hemma i nio månader på 100%. De sista 2 månaderna av dessa mådde jag som bäst. Det var väl då fk och läkaren började bearbeta mig om att gå tillbaka till jobbet. Självklart ville jag tillbaka till jobbet! Jag tänkte aldrig på att jag inte skulle fixa det. Men jag frågade faktiskt om det fanns nån typ av rehabiliteringsväg man kunde välja innan man började arbeta. Men fk tyckte att arbete var bäst och så blev det. Så en dag i januari började jag arbetsträna.... fortsättning förljer....
 
 

Nu. Då. Förut. Innan.

Allmänt En kommentar
Jag tänkte skriva lite om hur det är nu kontra hur det var (i min resa från supergirl till våt fläck och vägen framåt efter det....) jag tror nog att det blir rätt mycket att läsa därför kommer jag dela upp det hela i en följetong... Mycket av hur det varit och hur jag var innan har jag ju redan ältat här så jag drar bara den biten i stort. Sen finns ju de gamla kvar att läsa för er som känner att ni vill ha en fördjupning i eländet.... typ not...
 
Det jag vill komma fram till är iallafall vad som hjälpt mig och vad som stjälpt mig på min livsresa.... och idag börjar vi med en sammanfattning hur det varit :) 
 
Foto: L Molarin  sept-16
 
Innan
 
Glad, sprallig, energisk.Envis, Duktig, Teknisk, Logisk, Smart. Dock har jag inte haft struktur eller rutiner utan levt livet lite som det kom. Vilket är bra eller hur? Men jag har nog levt MITT liv och förväntat mig en massa från min man. Kommer ihåg att jag rätt ofta tog barnet och hittade på nåt medan mannen stannade hemma för att städa. Typ en söndag. Jag höll mig borta hela dagen kanske eller bara för nån timma eller två för att han skulle dammsuga kanske... Medan barnet ändå skulle sova liksom så höll jag mig borta... sen när jag kommer hem är inte mina förväntlingar tillgodosedda. Såklart. Jag var inte nöjd helt enkelt med den tiden han fick på sig att utföra lite småsysslor i en liten tvåa liksom. 
 
Det är heller inte så att han kunnat gå ut med barnet en stund (det har nog aldrig hänt faktiskt att han gått ut själv! väldigt märkligt när jag tänker efter) 
 
Jag har här sett att om jag hade blivit ensam hemma 2 timmar hade jag varit så jäkla effektiv! Kanske visar mer av vem JAG är än nån annan... självgod? ego? självförtroende? självinsikt lär jag ju inte haft iaf... det har jag inte än men sämre då åtminstonde.
 
Drivande. Effektiv. Ett jäkla GO. Bara gör det liksom. Tänk inte så jäkla mycket på hur jobbigt det är bara GÖR.
 
Förut
 
Den tiden strax innan jag kraschade. Jag har kraschat flera ggr. Kaosat ihop liksom. Så Om "innantiden" varade i ca 10 år så kom småkrascherna från 2008 och framåt kanske... då var jag 29 år... Kan kanske inte börja kalla det krascher än men kroppen reagerade på lite olika sätt. Urinvägsinfektioner, hälsporrar, magproblem, undervikt, överdrivna svettningar, mensproblem med värk från hell! En kaostid då jag inte kände min kropp, inte kände känslor, hade stängt av liksom, slutade känna, slutade känna kärlek vare sig för man eller barn eller jobb eller hus, eller nåt... aktiverade mig med ny viktigare tjänst på jobbet, engagerade mig ideellt, sprang flera gånger i veckan, drogs med konstant huvudvärk, knaprade tabletter för det, ont i magen i stort sett varje dag. Minns jag sa till barnen ibland när de hade ont i magen på morgonen o inte ville gå till skolan att ont i magen det har man liksom varje morgon, det är inget kontstigt med det. Det bara ÄR så... så sätt på dig jackan nu å stick till skolan (kanske inte riktigt exakt så jag sa men nästan)
 
Att aktivera sönder sig. Herregud. Att göra saker hela tiden för att vara så effektiv som möjligt. Inte kunna sitta stilla en stund utan att veta att jag hade en tvätt på G eller att först ha ägnat en stund å nåt göromål innan jag kunde sätta mig och inte göra nåt. Minns ibland tiden vi bodde i lägenhet, då var det faktiskt mer tid åt det här sittandet. Jag satt rätt ofta ute på balkongen och läste riktiga böcker. Tvättstugan hade man ju nån gång i veckan eller varannan vecka så tokkörde man ju den en kväll så var det färdigt sen. Bor man i hus som vi gör idag är det sååååå lätt att göra lite grejer heeeeela tiden... och med nybyggt, ok att man inte behöver renovera så mycket, men det finns ALLTID att göra. Måla, anlägga gräsmatta, bygga förråd, växthus, träd, kaninburar.... trimma kanter, slänter, kratta, skotta, finurla på problen, locka till sig fåglar osv.... hela tiden nåt man kan göra!
 
En dag på jobbet kaosade huvet ihop sig. Troligen var det en tillfällig minnesförlustsanfall. Stora stroke-varningsklockan ringde iallafall och jag togs om hand på ett snabbt sätt men blev utsläppt utan att man hittat nåt "fel" på mig.... och eftersom jag träffade doktorer som sa "ta dig i kragen å kom igen" så gjorde jag ju det... igen... jag var ju själv sån... kom igen nu då!
 
 
Perioden då allt bara rasade. Kragen jag en gång hade fanns inte kvar. Jag grät. Jag sov. Jag åt knappt. De stunder jag hade energi gjorde jag snabbt av med den i tron att jag hade blivit frisk. Tex som gick jag en promenad, blev slut efter en bit men fortsatte ju. Brukade ju springa så hur svårt ska det va att gå? Hade köpt en MTB och hade väl tänkt använda den mer än EN gång... vilket jag inte gjort för den gången jag använde den.... tror det blev 3 mil... (hallå eller liksom!)
 
Hade fortfarande inga känslor. Ville ingenting. Ville inte göra nånting. Grät bara hos läkare. Blev skickad till terapeut. Grät där med. Läkaren satte mig på antidepp. Det fick mig lite över ytan och det fick mig att lugna mig lite i tankarna. Inte att jag haft dåliga tankar utan mer att jag haft MASSOR av tankar, planeing, planering, planering..... levde ju mest i framtiden faktiskt...
 
Jag var hemma i nio månader på 100%. De sista 2 månaderna av dessa mådde jag som bäst. Det var väl då fk och läkaren började bearbeta mig om att gå tillbaka till jobbet. Självklart ville jag tillbaka till jobbet! Jag tänkte aldrig på att jag inte skulle fixa det. Men jag frågade faktiskt om det fanns nån typ av rehabiliteringsväg man kunde välja innan man började arbeta. Men fk tyckte att arbete var bäst och så blev det. Så en dag i januari började jag arbetsträna.... fortsättning förljer....
 
 
Jag har hamnat i ett slags vaccum. Jag bara är. Nånstans mellan då och sen... kanske optimalt att vara här och nu... det känns bra iallafall. Jag är fortfarande trött men efterso jag gått ner i aktivitetsnivå i huvet nu sen 3 veckor så känns det som om jag har mer energi.  Jag använder ju inte huvet lika mycket nu som jag gjorde när jag arbetade. Men även om jag inte gör nåt huvudarbete så håller jag fast vid eftermiddagstuppluren. Det är svårt at klara kvällen på ett bra sätt utan den.
 
Jag håller på vissa rutiner som jag arbetat in som att gå å lägga mig i samma tid varje kväll. Jag går upp samma tid på mornarna vanligtvis. Sover ju fortfarande väldigt mycket, det blir 9h per natt och 1/2 - 1 h på eftermiddagen beroende på dagsform.
 
Yogan gör jag när familjen lämnat huset på mornarna. Sen, när jag ska börja jobba lär jag få gå upp en timme tidigare för den. För yogan kommer jag inte släppa. Idag provade jag på HoliYoga på Yogobe som är nytt där. EN lugn, avstressande yogaform. Värt att testa om du är utbränd eller om du behöver stressa av.
 
Maten... maten maten maten... det är svårt att ändra matvanor. Men maten påverkar SÅ mycket! Denna biten kämpar jag med. Läser till kostrådgivare på kvartsfart och det är en hel del jag lär mig. Det svåra är att det är en sak livsmedelsverket säger och en annan sak som fungerar... men här är det olika för alla och det gäller att vara kritisk och källkritisk. Vem vad och hur säger vem och varför. Och vem har betalat vem för att denna ska säga eller tycka nåt. Jag lär mig grunderna iallafall sen får jag utgå därifrån. Att ha en diplomerad kostrådgivartitel i grunden kan ändå vara bra att ha.
 
Mörkret sänker sig över oss som ett tjockt täcke nu. Det gäller att ljusa upp tillvaron med ljus. Nu ska ljusstakar och stjärnor fram. Ljusslingor i träden och tomtar i alla fönster. Känns bra att vara ledig denna tid och ta tillvara på ljuset när det ändå är framme även om det är småtrist å grått på dagarna... som på bilden nedan tagen i stockholms skärgård förra veckan när jag hälsade på mina föräldrar. 
 
 
 
 
Foto: L Molarin nov -16
 
 

Vaccum

Allmänt Kommentera
Jag har hamnat i ett slags vaccum. Jag bara är. Nånstans mellan då och sen... kanske optimalt att vara här och nu... det känns bra iallafall. Jag är fortfarande trött men efterso jag gått ner i aktivitetsnivå i huvet nu sen 3 veckor så känns det som om jag har mer energi.  Jag använder ju inte huvet lika mycket nu som jag gjorde när jag arbetade. Men även om jag inte gör nåt huvudarbete så håller jag fast vid eftermiddagstuppluren. Det är svårt at klara kvällen på ett bra sätt utan den.
 
Jag håller på vissa rutiner som jag arbetat in som att gå å lägga mig i samma tid varje kväll. Jag går upp samma tid på mornarna vanligtvis. Sover ju fortfarande väldigt mycket, det blir 9h per natt och 1/2 - 1 h på eftermiddagen beroende på dagsform.
 
Yogan gör jag när familjen lämnat huset på mornarna. Sen, när jag ska börja jobba lär jag få gå upp en timme tidigare för den. För yogan kommer jag inte släppa. Idag provade jag på HoliYoga på Yogobe som är nytt där. EN lugn, avstressande yogaform. Värt att testa om du är utbränd eller om du behöver stressa av.
 
Maten... maten maten maten... det är svårt att ändra matvanor. Men maten påverkar SÅ mycket! Denna biten kämpar jag med. Läser till kostrådgivare på kvartsfart och det är en hel del jag lär mig. Det svåra är att det är en sak livsmedelsverket säger och en annan sak som fungerar... men här är det olika för alla och det gäller att vara kritisk och källkritisk. Vem vad och hur säger vem och varför. Och vem har betalat vem för att denna ska säga eller tycka nåt. Jag lär mig grunderna iallafall sen får jag utgå därifrån. Att ha en diplomerad kostrådgivartitel i grunden kan ändå vara bra att ha.
 
Mörkret sänker sig över oss som ett tjockt täcke nu. Det gäller att ljusa upp tillvaron med ljus. Nu ska ljusstakar och stjärnor fram. Ljusslingor i träden och tomtar i alla fönster. Känns bra att vara ledig denna tid och ta tillvara på ljuset när det ändå är framme även om det är småtrist å grått på dagarna... som på bilden nedan tagen i stockholms skärgård förra veckan när jag hälsade på mina föräldrar. 
 
 
 
 
Foto: L Molarin nov -16
 
 
 
Vad vill jag göra framöver? (lämnat min kontorsanställning för att återhämta mig till 100% och behöver finna en aktivitet för framtiden)
 
När jag pratar med mina yogiska vänner får jag frågan om vad jag VILL göra. Vad brinner jag för? Vi har kanske pratat om vad jag har för framtidsideér, vad jag kan göra, vilka möjligheter det finns till ev utbildning som kan passa. Hur ser samhället ut idag? Vad kan funka? Hur jag kan tjäna pengar helt enkelt.
 
Men åter till frågan jag får från tex mina yogiska vänner. Att hitta det jag vill göra. Vad är det jag mår bra av? Vad är det som gör att det blir varmt i mitt hjärta? Inte tänka med intellektet nu utan med hjärtat.
 
Förutom att det är min man och mina barn som gör det varmt i hjärtat så är det nog yogan som växt sig in i mig. Jag är inte så yogaberest, jag har inte provat på jättemånga yogagenrer men vad gör det när jag troligen redan hittat rätt? Rätt för mig nu iallafall. Något som gör mig nyfiken och varm i hjärtat. Nåt jag verkligen gör för mig själv. Jag känner att det är något som verkligen finns inom mig. Jag skulle vilja vara i den bubblan mer än jag är idag. Jag har ibland skämtsamt sagt att "jag gärna skulle vilja sitta och meditera hela dagarna... men det tjänar man ju inga pengar på......" 
 
Vad pratar jag om då? Kundalini yoga. Kanske har jag verkligen hittat rätt lärare som jag känner kontakt med och ett yogaställe som är sådär rätt. Kanske är det det jag borde spinna lite vidare på? Det som gör mig varm i hjärtat?
 
Jag har nog bara skrapat lite på ytan här. 
 
Från ett liv i 37 år i görandets och strävandets tecken till en framtid i lugn och betraktelsens lov.
 
Filosofiskt? Hell yes :)
 
Peace
 
 
 

Framåt

Allmänt Kommentera
 
Vad vill jag göra framöver? (lämnat min kontorsanställning för att återhämta mig till 100% och behöver finna en aktivitet för framtiden)
 
När jag pratar med mina yogiska vänner får jag frågan om vad jag VILL göra. Vad brinner jag för? Vi har kanske pratat om vad jag har för framtidsideér, vad jag kan göra, vilka möjligheter det finns till ev utbildning som kan passa. Hur ser samhället ut idag? Vad kan funka? Hur jag kan tjäna pengar helt enkelt.
 
Men åter till frågan jag får från tex mina yogiska vänner. Att hitta det jag vill göra. Vad är det jag mår bra av? Vad är det som gör att det blir varmt i mitt hjärta? Inte tänka med intellektet nu utan med hjärtat.
 
Förutom att det är min man och mina barn som gör det varmt i hjärtat så är det nog yogan som växt sig in i mig. Jag är inte så yogaberest, jag har inte provat på jättemånga yogagenrer men vad gör det när jag troligen redan hittat rätt? Rätt för mig nu iallafall. Något som gör mig nyfiken och varm i hjärtat. Nåt jag verkligen gör för mig själv. Jag känner att det är något som verkligen finns inom mig. Jag skulle vilja vara i den bubblan mer än jag är idag. Jag har ibland skämtsamt sagt att "jag gärna skulle vilja sitta och meditera hela dagarna... men det tjänar man ju inga pengar på......" 
 
Vad pratar jag om då? Kundalini yoga. Kanske har jag verkligen hittat rätt lärare som jag känner kontakt med och ett yogaställe som är sådär rätt. Kanske är det det jag borde spinna lite vidare på? Det som gör mig varm i hjärtat?
 
Jag har nog bara skrapat lite på ytan här. 
 
Från ett liv i 37 år i görandets och strävandets tecken till en framtid i lugn och betraktelsens lov.
 
Filosofiskt? Hell yes :)
 
Peace