Nåt kryper i min kropp. Om det är förändring eller en stagnation vet jag inte. Tiden får visa.
Blir så ledsen och arg när jag hör folk i min bekantskapskrets som får samma besked från fk som jag fick. "Nej nu har du varit sjuk för länge. Vi tror inte längre på din läkare. Ni är säkerligen i maskopi. Nu får du inge sjukpenningpengar längre. Gå å jobba!" Att sjukförsäkringsministern i tv säger att sånt beteende är fel och ändå händer det gång på gång?
Jag följer också "gatans kör" på tv. Det finns så många fina människor. Människor som råkat illa ut en gång i tiden. Trots att de hittat rätt i sitt mående motarbetas de a staten. Att inte få den hjälp man behöver.
Att vara sjuk, tappat fotfästet eller på låta ätt utanför "normramar" kräver så mycket styrka. Man krigar för att få rätt. Stångar sig blodig gång på gång och får ingenting för det. Är det detta samhälle vi vill ha?
Sjukt är det! Sjukt!
