Det låter värre än vad det är. Det var en bra semester :) Jag tacklade min utbrändhet jättebra (tycker jag själv då). Vart åkte vi då? New York! Kaaaaanske inte den bästa platsen riktigt. Men min man har gjort resan SÅ bra! Så här kommer några tips för dig som ska resa utbränd.
 
* åk inte innan du känner att du klarar det. D hade bokat detta för 6 månader sen eller nåt och det är inte förrän 2v innan avresan jag kände att jag skulle palla med det.
* kan du så åk på en AVSLAPPNANDE resa där du kan bestämma själv vad gäller aktivitet och ljud
* åker du på stadssemester som vi gjorde, ha STORA barn som klarar sig bra själva (våra är 11 och 15), planera så du har hotellet NÄRA så du kan dela upp dagen i etapper. Tex förmiddagen på stan, vila vid lunch, eftermiddag ute. Jag fick till det såhär. Vaknar tidigt ca 7. Yogar och mediterar en timme, frukost på rummet (vi är ingen frukostfamilj så en yoghurt räcker ofta långt) När familjen vaknat så har vi gått ut, ca kl 10. Jag får min kaffe nånstans. Vi har gått i affärer eller sett stan fram till 14-15 inkl lunch sen dragit oss "hemåt" Vila på hotellet, alltså sömn med stänga ute ljud och ljus. Några dagar har jag inte orkat gå ut mer sen men de andra har då gjort det själva. Två dagar orkade jag vara ute på kvällen, de två sista dagarna. Det var mysigt att uppleva det med familjen också.
* Ljud, ha öronproppar, hörlurar med bra brusreducering. Utan dem hade jag inte klarat det ärligt talat.
* Flyg. Nu åkte ju vi på en långflygning och här har D bokat med ett o samma flygbolag, byte på ett ställe och inte några konstiga transfer eller långa tider att vänta. Och ingen stress heller såklart, det är ju åxå viktigt att ha bra med tid på sig. Jag har verkligen utnyttjat den väntetiden vi haft till att vila.
* var inte så hård mot dig själv. Orkar du inte en dag måste du kunna va kvar på hotellet och de andra kan göra dagen själva. Din familj måste kunna klara det annars ska ni inte åka alls.
 
 
Grejen är att man får göra det så bra som möjligt. Jag har stängt av rätt mycket. Jag har inte lyssnat på allt. Jag har missat familjens konversationer, frågor, berättelser. Jag har inte orkat lyssna, inte orkat engagera mig. Blir lätt sur, irriterad och alla känslor blir kraftigare, törstig, hungrig, trött, ont osv... allt känns som så överdrivna känslor. Men innan har jag ju inte lyssnat på känslorna alls så...
 
Så summa summarum. Resa till New York är ok om man byggt upp lite energireserv (nej, vi var några dagar på riktiga landet och vilade upp oss också mitt i vilket gjorde stor skillnad) Värmen dessa dagar vi var iväg gjorde också att alla var lite låga på energi vilket antagligen gynnade mig. Det kändes som om familjen var på samma nivå energimässigt.
 
Så, det var årets semester. Kanske livets semester. Nu är jag trött, lider av jetlag men har många dagar att vila och njuta vidare på. Den här karamellen kommer jag (och hela familjen) leva på länge!
 
Peace!

En utbränd semester

Allmänt Kommentera
Det låter värre än vad det är. Det var en bra semester :) Jag tacklade min utbrändhet jättebra (tycker jag själv då). Vart åkte vi då? New York! Kaaaaanske inte den bästa platsen riktigt. Men min man har gjort resan SÅ bra! Så här kommer några tips för dig som ska resa utbränd.
 
* åk inte innan du känner att du klarar det. D hade bokat detta för 6 månader sen eller nåt och det är inte förrän 2v innan avresan jag kände att jag skulle palla med det.
* kan du så åk på en AVSLAPPNANDE resa där du kan bestämma själv vad gäller aktivitet och ljud
* åker du på stadssemester som vi gjorde, ha STORA barn som klarar sig bra själva (våra är 11 och 15), planera så du har hotellet NÄRA så du kan dela upp dagen i etapper. Tex förmiddagen på stan, vila vid lunch, eftermiddag ute. Jag fick till det såhär. Vaknar tidigt ca 7. Yogar och mediterar en timme, frukost på rummet (vi är ingen frukostfamilj så en yoghurt räcker ofta långt) När familjen vaknat så har vi gått ut, ca kl 10. Jag får min kaffe nånstans. Vi har gått i affärer eller sett stan fram till 14-15 inkl lunch sen dragit oss "hemåt" Vila på hotellet, alltså sömn med stänga ute ljud och ljus. Några dagar har jag inte orkat gå ut mer sen men de andra har då gjort det själva. Två dagar orkade jag vara ute på kvällen, de två sista dagarna. Det var mysigt att uppleva det med familjen också.
* Ljud, ha öronproppar, hörlurar med bra brusreducering. Utan dem hade jag inte klarat det ärligt talat.
* Flyg. Nu åkte ju vi på en långflygning och här har D bokat med ett o samma flygbolag, byte på ett ställe och inte några konstiga transfer eller långa tider att vänta. Och ingen stress heller såklart, det är ju åxå viktigt att ha bra med tid på sig. Jag har verkligen utnyttjat den väntetiden vi haft till att vila.
* var inte så hård mot dig själv. Orkar du inte en dag måste du kunna va kvar på hotellet och de andra kan göra dagen själva. Din familj måste kunna klara det annars ska ni inte åka alls.
 
 
Grejen är att man får göra det så bra som möjligt. Jag har stängt av rätt mycket. Jag har inte lyssnat på allt. Jag har missat familjens konversationer, frågor, berättelser. Jag har inte orkat lyssna, inte orkat engagera mig. Blir lätt sur, irriterad och alla känslor blir kraftigare, törstig, hungrig, trött, ont osv... allt känns som så överdrivna känslor. Men innan har jag ju inte lyssnat på känslorna alls så...
 
Så summa summarum. Resa till New York är ok om man byggt upp lite energireserv (nej, vi var några dagar på riktiga landet och vilade upp oss också mitt i vilket gjorde stor skillnad) Värmen dessa dagar vi var iväg gjorde också att alla var lite låga på energi vilket antagligen gynnade mig. Det kändes som om familjen var på samma nivå energimässigt.
 
Så, det var årets semester. Kanske livets semester. Nu är jag trött, lider av jetlag men har många dagar att vila och njuta vidare på. Den här karamellen kommer jag (och hela familjen) leva på länge!
 
Peace!
Jag är inte unik i detta sammanhang. Det är MÅNGA som drivs mot utmattning. Många har varit där. Förhoppningsvis drabbas inte andra så hårt som jag. 

Jag måste drivit på mig själv så jäkla hårt! Stackars mig. Och fan för mig. Hur kan man göra så mot sig själv?

Ibland kan jag bli irriterad när jag pratar med någon och vi kommer in på det här med utmattning. "Vad jobbar du med?" Liksom eller... "Hur går det för dig, hörde du var utbränd" och den andre säger i nästa andetag " jag har åxå varit utbränd" "kunde inte jobba på flera veckor" eller nåt i den stilen. Då kan jag känna... *suck* liksom. JA stackars DIG!

Men jag förstår åxå att det finns olika grad av hur jälla puckad (eller ja, envis) man är och hur snabbt man sprungit när väggen kom. (Utan att för den skull lägga nån vikt på graden av prestationen.)

Fick hem den här tidningen i veckan. 



Jag är så glad över att jag börjat läsa igen! Å denna bläddrar jag mest i. Såg inte ens framsidan och huvudartikeln där. Tre sidor i tidningen handlar om den här tjejen. Först på sista sidan snappade jag upp nåt så jag förstod att det handlade om utmattning. Ja, jag är lite trög. 

Hon snappade upp att nåt nog var fel på ett gemensamt arbetsmiljömöte på jobbet. Tog det med chefen direkt efteråt. Hon var utbränd ju. Hon fick så bra stöd från sin arbetsgivare direkt. Hon hade inte grävt sig in så långt som jag. Hon verkar mer klok och klarsynt och stannade upp relativt tidigt. Hade de inte pratat öppet om det på jobbet hade hon kanske grävt sig djupare... Hon var hemma 100% i fem veckor och sen långsamt trappat upp arbetet. Låter kanon!

Jag ska inte jämföra mig själv med andra mer. Men det är väl så människan är funtad. Jämföra för att utvecklas. 

Jag var hemma 100% i 9 månader. Nu efter ytterligare 4 månader ska jag pröva på 50% imorgon. 5 månader med 25%. Det går långsamt. Väggen jag råkade springa in i var seg och svår. Studsade tillbaka några gånger tills all energi var totalslut. Finito. 

Nu, 13 månader sen kraschen, kan jag läsa igen. Jag yogar och mediterar varje dag. Jag andas bra. Jag har hittat intressen igen, pärlor och fåglar och natur. Trädgården lockar lite igen även om det är gräva. Korta stunder kan jag pula. 

Men jag kan fortfarande inte göra fler saker samtidigt. Minnet är nästan obefintligt. Tänka går segt. Snabba rörelser - nono. Ljud annat än fågelsång (när jag själv vill ha den) funkar. 

Livet funkar idag. Inte mer än så. 

Är du utarbetad? Snart semester och du ska bara hinna med det och det och det först. Sover dåligt? Irriterad? Arg? Ledsen? Har du en fasad utåt och blir ett monster hemma?

Stanna upp. Nu på en gång. Ta några djupa andetag. Med magen. Det lärde du dig i skolan så det kan du. Kan du sitta så och andas med slutna ögon i en minut bara. Tänk bara på din andning, in.... Ut.... Nu andas jag IN...... Nu andas jag Uuuut.... EN minut! Gör det. 

...... Du andas ......

Nå, hur känns det i kroppen nu? Bättre eller sämre? Känns det bättre så gör en sån paus ibland. Flera ggr om dagen är bra. Andas

Funkade det inte alls? Blir du bara stressad? Kryper det i kroppen? Mår du illa? Huvudvärk? Ta kontakt med vården! Vårdcentral eller gärna hellre företagshälsovård. 

I mitt första samtal med företagshälsovården sa jag mellan hulkningarna "Jag är inte utbränd men nästan"... Jag var mer än utbränd. Aska. 

Stanna upp i tid

Prace! <3 


Det var nog en rejäl krasch

ljud Kommentera
Jag är inte unik i detta sammanhang. Det är MÅNGA som drivs mot utmattning. Många har varit där. Förhoppningsvis drabbas inte andra så hårt som jag. 

Jag måste drivit på mig själv så jäkla hårt! Stackars mig. Och fan för mig. Hur kan man göra så mot sig själv?

Ibland kan jag bli irriterad när jag pratar med någon och vi kommer in på det här med utmattning. "Vad jobbar du med?" Liksom eller... "Hur går det för dig, hörde du var utbränd" och den andre säger i nästa andetag " jag har åxå varit utbränd" "kunde inte jobba på flera veckor" eller nåt i den stilen. Då kan jag känna... *suck* liksom. JA stackars DIG!

Men jag förstår åxå att det finns olika grad av hur jälla puckad (eller ja, envis) man är och hur snabbt man sprungit när väggen kom. (Utan att för den skull lägga nån vikt på graden av prestationen.)

Fick hem den här tidningen i veckan. 



Jag är så glad över att jag börjat läsa igen! Å denna bläddrar jag mest i. Såg inte ens framsidan och huvudartikeln där. Tre sidor i tidningen handlar om den här tjejen. Först på sista sidan snappade jag upp nåt så jag förstod att det handlade om utmattning. Ja, jag är lite trög. 

Hon snappade upp att nåt nog var fel på ett gemensamt arbetsmiljömöte på jobbet. Tog det med chefen direkt efteråt. Hon var utbränd ju. Hon fick så bra stöd från sin arbetsgivare direkt. Hon hade inte grävt sig in så långt som jag. Hon verkar mer klok och klarsynt och stannade upp relativt tidigt. Hade de inte pratat öppet om det på jobbet hade hon kanske grävt sig djupare... Hon var hemma 100% i fem veckor och sen långsamt trappat upp arbetet. Låter kanon!

Jag ska inte jämföra mig själv med andra mer. Men det är väl så människan är funtad. Jämföra för att utvecklas. 

Jag var hemma 100% i 9 månader. Nu efter ytterligare 4 månader ska jag pröva på 50% imorgon. 5 månader med 25%. Det går långsamt. Väggen jag råkade springa in i var seg och svår. Studsade tillbaka några gånger tills all energi var totalslut. Finito. 

Nu, 13 månader sen kraschen, kan jag läsa igen. Jag yogar och mediterar varje dag. Jag andas bra. Jag har hittat intressen igen, pärlor och fåglar och natur. Trädgården lockar lite igen även om det är gräva. Korta stunder kan jag pula. 

Men jag kan fortfarande inte göra fler saker samtidigt. Minnet är nästan obefintligt. Tänka går segt. Snabba rörelser - nono. Ljud annat än fågelsång (när jag själv vill ha den) funkar. 

Livet funkar idag. Inte mer än så. 

Är du utarbetad? Snart semester och du ska bara hinna med det och det och det först. Sover dåligt? Irriterad? Arg? Ledsen? Har du en fasad utåt och blir ett monster hemma?

Stanna upp. Nu på en gång. Ta några djupa andetag. Med magen. Det lärde du dig i skolan så det kan du. Kan du sitta så och andas med slutna ögon i en minut bara. Tänk bara på din andning, in.... Ut.... Nu andas jag IN...... Nu andas jag Uuuut.... EN minut! Gör det. 

...... Du andas ......

Nå, hur känns det i kroppen nu? Bättre eller sämre? Känns det bättre så gör en sån paus ibland. Flera ggr om dagen är bra. Andas

Funkade det inte alls? Blir du bara stressad? Kryper det i kroppen? Mår du illa? Huvudvärk? Ta kontakt med vården! Vårdcentral eller gärna hellre företagshälsovård. 

I mitt första samtal med företagshälsovården sa jag mellan hulkningarna "Jag är inte utbränd men nästan"... Jag var mer än utbränd. Aska. 

Stanna upp i tid

Prace! <3 


En lördagmorgon. Tog sovmorgon. Brukar annars tycka om att gå upp när jag vaknar vid typ 7-8 men låg kvar till halv 10. Mediterade lite. Lite tandtrådsövningar för ryggraden... Skönt att bara ta det lugnt. Det gör jag oftast annars åxå, tar det lugnt alltså... Men ja, jag vet inte. Kanske är annorlunda idag bara. 

Efter frukost blir det nu till att gå ut och andas lite soldis och lyssna på fåglarna. 

Idag ska jag försöka vara i det som händer nu. Och nu. Och nu...

Det är svårt. 

Helg. Villaområde. Barn. Lekplats. Vår. Röjsåg. Ingen lugn. Jag får väl gå in igen.....

Andas

Å nej, det ser ut som skit inne. Jag mår bra när det inte är så stökigt. Gärna att skorna o ytterkläderna står I hallgarderoben än utanför huller om buller slängda på marken. 

Köket, hellre smutsig disk i maskinen och ren diskbänk. Bortplockat från tidigare middagar och stök. 

Är det inte så man gör i ett hem? Använder. Återställer. Använder. Återställer. 

Det är tydligen bara jag som tycker det i min familj. Och då är det väl fel. Så jag får väl må dåligt....

Det mesta är nog mitt fel...



Soldis och fågelsång

Allmänt Kommentera
En lördagmorgon. Tog sovmorgon. Brukar annars tycka om att gå upp när jag vaknar vid typ 7-8 men låg kvar till halv 10. Mediterade lite. Lite tandtrådsövningar för ryggraden... Skönt att bara ta det lugnt. Det gör jag oftast annars åxå, tar det lugnt alltså... Men ja, jag vet inte. Kanske är annorlunda idag bara. 

Efter frukost blir det nu till att gå ut och andas lite soldis och lyssna på fåglarna. 

Idag ska jag försöka vara i det som händer nu. Och nu. Och nu...

Det är svårt. 

Helg. Villaområde. Barn. Lekplats. Vår. Röjsåg. Ingen lugn. Jag får väl gå in igen.....

Andas

Å nej, det ser ut som skit inne. Jag mår bra när det inte är så stökigt. Gärna att skorna o ytterkläderna står I hallgarderoben än utanför huller om buller slängda på marken. 

Köket, hellre smutsig disk i maskinen och ren diskbänk. Bortplockat från tidigare middagar och stök. 

Är det inte så man gör i ett hem? Använder. Återställer. Använder. Återställer. 

Det är tydligen bara jag som tycker det i min familj. Och då är det väl fel. Så jag får väl må dåligt....

Det mesta är nog mitt fel...