En helt vanlig lördag med familjen

Kommentera

En helt vanlig lördag med min familj

Tar sovmorgon. Vaknar först kl 7 men har ont i huvet. Lyssnar lite på ljudbok ett tag innan jag somnar igen. Ligger kvar till halv 20. Blir ingen yoga. Sover istället. Lite kram å närhet med älsklingen. Tankar energi. Oxytocin sägs det. Ska va bra för kroppen.

Frukost ihop. Huvudvärken sitter kvar.

Vid elva satte sig hela familjen i bilen. En tur till närmaste shoppingmöjlighet. En ska ha skor. En ska ha hörlurar. En födelsedagspresent ska inhandlas. Det mesta planerat sen innan. Hoppas bara det vi ska köpa finns för jag orkar inte med att ombestämma mig.

Klart jag kunde stannat hemma. Men det är ju trevligt att va med familjen. Typ. Jag är trött. Ont i huvet. Irriterad. Orkar inte lyssna. Orkar i te ta beslut.

Maken blir sur på det såklart. Skulle ju jag åxå blivit om det var ombytta roller.

Liten grymtar mest. Val av butiker verkar svårt.

Stor är klar över vad hon vill iaf. Hon har gjort sin research.

Xxxxx

Nu uppdaterar jag lite. Vi tog oss till knalle. På vägen dit börjar gladhumöret gå nedåt. Jag sitter med min telefon, påbörjade denna text innan jag glömde bort bad jag skulle skriva. När jag får en idé behöver jag pränta ner för annars är det borta efter 3 minuter.

Maken frågar nåt i samband med nyheterna. Nåt jag inte vet. Hur länge satt hon som minister? Var inte hon rätt ny? Inte vet jag liksom. Jag svarar inte eftersom jag håller mig upptagen med mitt. Radion lyssnar jag inte på.

Framme vid knalle. Tar en butik. Går igenom. Finns inget av intresse tydligen. Lillan ska ha skor.

Butik två, letar fram födelsedagspresenten. Yes. Den fanns. Men det var iaf lite dividerande om storlek, och storlek på en grej till. Maken gick ut såklart. Skönt för han liksom. Fem minuter senare är vi ute med.

Butik 3. Lillan ska kolla kläder. Maken å stor sitter kvar å chillar utanför butikerna. Skönt för dem då.

Efter butik 3 drar jag på mig solglasögonen. (Vi är i en inomhusgalleria) huvet dunkar. Jag går mot utgången. Vill bara ut helst. Maken smsar, "kan vi inte titta på lite möbler" (kunde han inte bara engagerat sig i shoppingen med barnen så kanske vi kunde kommunicera verbalt med varandra? Meningen med shopping ihop är väl att hålla ihop? Men jag är väl inte så kul.

Jag går tillbaka till honom. Efter att jag sms-svarat "ok"

När jag kommer fram, med mina glajjer, ångrar han sig. Ser väl att jag har ont i huvet. (Eventuellt. Eller så tror han jag bara försöker va cool. Bah)

Vi går till bilen. Åker till nästa stopp. Jag sitter kvar. De lämnar, tre st surisar. De är kanske inte sura men det är så jag upplever det. Smäller i dörrarna. Kanske huvudvärken som gör jag påverkas.

De kommer snabbt tillbaka. Inga skor. Lika sura.

Åker till nästa. Ny sportaffär. Där är de lite längre. Bingo! Jag sitter kvar i bilen. Men det blev inget napp ändå.

Vi åker till nästa stopp. Hörlurar. Borås är jobbigt. Butikerna ligger liksom utspritt. Om man som jag inte orkar gå kan man iof parkera väldigt nära varje butik. Det är bra. Men om man inte är bilburen är det jobbigt. När man är som jag.

Men denna lilla tripp är desto gladare. Make och stor pratar om nåt. I vanlig hövlig ton. Lillan surar. Inga skor. Jag ler. Försöker le. Försöker låta glad.

Men vid såna hör tillfällen. När JAG drar ner humöret blir jag ännu mer down. Det ska inte ligga på mitt ansvar att lyfta familjen. Är jag down är de down. De peppar inte. Jag är en peppis MEN när jag inte orkar tar inte nån annan över den rollen.

Nu kliar min näsa åxå. Fan

Nu ska jag bara hem. Däcka i sängen. Hade tänkt mig en roligare lördag. 1,5 h räckte för mig idag. Ja, jag hade nog egentligen nöjt mig där efter butik nr 1.

Det här med att shoppa med familjen lyckas aldrig riktigt bra. Jag lyckas bättre med shopping när jag åker själv en dag då jag mår riktigt bra.

Man lär av sina misstag typ. Måste bara bli påmind då och då. Har ju gjort denna historia ett otal gånger under våra år som familj ju. Sällan alla är på topp.

Peace och godnatt