För mycket helt enkelt

Jag har ju svaret! Varför i helvete (ursäkta mitt språk men ibland blir jag så jäkla trött på mig själv) gör jag inte det som är bra för MIG så jag inte är så TRÖTT!!?!?

 

Det här är bra för mig: Lugna puckar, inte läsa för länge, inte se på tv för länge, inte göra nåt för länge, äta regelbundet, dricka regelbundet, göra roliga saker tex pyssla, påta i trädgården, shoppa.. det jag tycker är kul, men i lagom mängd! Yoga och meditera är kul och så skönt! Mer sånt! Fika mår jag bra av i själen. GOtt kaffe är godis. Promenera är så trevligt! Sen gillar jag mitt jobb så det vill jag åxå utöva. Och vara med familjen såklart!

 

Det här borde jag ägna mina dagar åt i lagom mängd, i lagom takt. 

 

Det är när det blir för myckat av samma vara, för mycken intryck, för mycket in i huvet alltså som jag blir trött. 

 

Ett vanligt svenssonliv fungerar inte och varför låter jag det inte vara så då ett tag? 

 

Jo, det ska jag säga dig.. (och säga till mig själv med så kanske jag fattar...?)

 

I världen idag, i sverige idag, i samhället jag bor i idag, behöver man på nåt sätt ha ett jobb att gå till. Det har jag. Nu när jag är trött och inte kunnat arbeta som min arbetsgivare anställt mig för att göra så får jag en del av den löneförlusten ersatt av Försäkringskassan. Arbetsgivaren vill ju inte betala för nåt jag inte kan uträtta.

 

Försäkringskassan vill inte betala för nån som kan arbeta. Självklart! Nu är det ju så att jag inte kan arbeta fullt ut eftersom jag inte orkar. Jag kan liksom inte bara stanna på jobbet hela dagen, jag kan inte ta mig i kragen (jag har gjort det för många gånger innan jag kraschade) Försäkringskassan "ligger på" såklart för de vill ju betala så lite som möjligt. Detta eftersom det är alla våras skattepengar som går till såna som jag bland annat, som inte kan arbeta. Jag vill inte vara någon till last såklart och jag vill bli frisk så snart som möjligt så jag kan börja leva ok igen.

 

Hade det bara varit jobbet jag var "trött" på så hade det ju varit enkelt! Man kan byta jobb faktiskt. 

 

Nu är det ju så att jag är så här jävla trött alltid. Inte bara arbetsdagar utan jag är trött efter en stund med familjen, efter en promenad på en halvtimme, efter att sett en halv film, efter att läst i en bok i 15 minuter, efter att konverserat med maken en liten stund, efter en matteläxhjälpstund, efter att lagat mat....

 

Allt man behöver koncentrera sig på att göra tar mer energi av mig än det gör av den som är frisk. Jag kan liksom inte laga nån middag spontant sådär bara av vad jag har i kylen. Jag vet inte vad och hur jag ska sätta ihop ingridienserna. Och när jag väl fått ihop nåt ok att äta är jag sen trött och behöver vila. Hur normalt svenssonliv är det?

 

Hade det bara varit jobbet... ibland önskar jag det faktiskt... så hade det varit så himla enkelt, jag tror inte det varit svårt att hitta nåt annat att göra liksom.....  sen kanske arbetsplatsen bidrog en hel del till att jag kraschade. Det var för mycket där ett långt tag. För mycket arbete, för mycket påfrestning i min hjärna, så många arbetsuppgifter jag inte kunde klara av för jag hade inte utbildningen och handledningen var sådär med.... den här storyn har jag ju skrivit om förut... Men det är inte så att jag fått men av jobbet, jag är inte mobbad, jag har inte nåt problem med att vara på jobbet liksom som andra kan ha. 

 

Nästa instans vi har i ledet är läkaren. Jag var nämligen hos läkaren i fredags för att jag vill veta vad som är feeeeeeel med mig... jag är ju FORTFARANDE SÅ JÄVLA TRÖTT.. (Jag ska in å få lämna lite blodprover igen iaf å se om de kan hitta nåt fel, jag tror inte det egentligen men jag vill ju få bukt på allt detta jävla skit)

 

Läkaren i sig har en patient att ta hänsyn till. VAD är fel och hur kan vi avhjälpa det? På mig har de inte hittat nåt fel så det är en gissningslek man för och då kommit fram till att jag är utmattad. Utmattnigssyndrom heter det, det finns en diagnos för det. På riktigt. Man har lagt ihop min historia med mina symptom och diagnosen är ställd. 

 

Sen har hon en patient som ifrågasätter. Varför blir jag inte frisk? Kan det vara nåt annat? (Nåt annat som man kan behandla typ?) Jag är nog en jobbig patient emellanåt och framförallt nu senast. JAG tycker det känns så iallafall. Kändes som om jag tvingade till mig nya prover. Men jaja...

 

Läkaren har en diagnos, ger mig mediciner mot mina symptom som tex huvudvärkstabletter mot huvet, salva mot den torra kliande huden i ansiktet... osv...

 

Men sen kommer en spännande grej. Jag vet inte hur den egentligen uppstår och hur den kommer utvecklas framåt... men såhär... Läkaren bedömmer mig och min "arbetsförmåga". Hon säger att jag nu då kan arbeta 50%, övriga 50% behöver jag vila för att kunna ha ett drägligt liv och kunna upprätthålla de 50% på arbetet.

 

MEN!

 

Läkaren lägger alltid in ett passus. VI FÅR SE VAD FK SÄGER....

 

Är det FK som bestämmer OM jag kan jobba? Har de medicinsk kunskap?

 

Om FK säger att "NEJ, nu får det vara nog med det här och nu får du börja arbeta 100% igen. Du får sova när du inte arbetar helt enkelt..."

 

Vad kommer läkaren säga då?

 

Vad tror ni?