Det är när jag sitter på min altan och känner lite vind mot min kind. Andningen går långt ner i magen. Att höra på fågelsången, urskilja vilka de är. Hör ett flygplan på avstånd, undrar vart det är påväg...? Känner en liten doft av lavendel från min rabatt vid huset. Känner solen värma huden....
Såhär kan jag sitta en stund. En bra stund numer. Det är så jäkla soft att jag har svårt att slita mig ibland.
Jag ser det jag tycker "borde" göras runt huset men jag gör det inte och jag tycker inte längre att de är "måsten" även om jag skulle må lite bättre om tistlarna var borta eller hängrännorna rensade... men det är ingen som kommer dö om det inte blir gjort.
Foto: L Molarin
Men just den här lilla mindfulness-stunden är så jäkla härlig.
Peace!