Jag måste drivit på mig själv så jäkla hårt! Stackars mig. Och fan för mig. Hur kan man göra så mot sig själv?
Ibland kan jag bli irriterad när jag pratar med någon och vi kommer in på det här med utmattning. "Vad jobbar du med?" Liksom eller... "Hur går det för dig, hörde du var utbränd" och den andre säger i nästa andetag " jag har åxå varit utbränd" "kunde inte jobba på flera veckor" eller nåt i den stilen. Då kan jag känna... *suck* liksom. JA stackars DIG!
Men jag förstår åxå att det finns olika grad av hur jälla puckad (eller ja, envis) man är och hur snabbt man sprungit när väggen kom. (Utan att för den skull lägga nån vikt på graden av prestationen.)
Fick hem den här tidningen i veckan.
Jag är så glad över att jag börjat läsa igen! Å denna bläddrar jag mest i. Såg inte ens framsidan och huvudartikeln där. Tre sidor i tidningen handlar om den här tjejen. Först på sista sidan snappade jag upp nåt så jag förstod att det handlade om utmattning. Ja, jag är lite trög.
Hon snappade upp att nåt nog var fel på ett gemensamt arbetsmiljömöte på jobbet. Tog det med chefen direkt efteråt. Hon var utbränd ju. Hon fick så bra stöd från sin arbetsgivare direkt. Hon hade inte grävt sig in så långt som jag. Hon verkar mer klok och klarsynt och stannade upp relativt tidigt. Hade de inte pratat öppet om det på jobbet hade hon kanske grävt sig djupare... Hon var hemma 100% i fem veckor och sen långsamt trappat upp arbetet. Låter kanon!
Jag ska inte jämföra mig själv med andra mer. Men det är väl så människan är funtad. Jämföra för att utvecklas.
Jag var hemma 100% i 9 månader. Nu efter ytterligare 4 månader ska jag pröva på 50% imorgon. 5 månader med 25%. Det går långsamt. Väggen jag råkade springa in i var seg och svår. Studsade tillbaka några gånger tills all energi var totalslut. Finito.
Nu, 13 månader sen kraschen, kan jag läsa igen. Jag yogar och mediterar varje dag. Jag andas bra. Jag har hittat intressen igen, pärlor och fåglar och natur. Trädgården lockar lite igen även om det är gräva. Korta stunder kan jag pula.
Men jag kan fortfarande inte göra fler saker samtidigt. Minnet är nästan obefintligt. Tänka går segt. Snabba rörelser - nono. Ljud annat än fågelsång (när jag själv vill ha den) funkar.
Livet funkar idag. Inte mer än så.
Är du utarbetad? Snart semester och du ska bara hinna med det och det och det först. Sover dåligt? Irriterad? Arg? Ledsen? Har du en fasad utåt och blir ett monster hemma?
Stanna upp. Nu på en gång. Ta några djupa andetag. Med magen. Det lärde du dig i skolan så det kan du. Kan du sitta så och andas med slutna ögon i en minut bara. Tänk bara på din andning, in.... Ut.... Nu andas jag IN...... Nu andas jag Uuuut.... EN minut! Gör det.
...... Du andas ......
Nå, hur känns det i kroppen nu? Bättre eller sämre? Känns det bättre så gör en sån paus ibland. Flera ggr om dagen är bra. Andas
Funkade det inte alls? Blir du bara stressad? Kryper det i kroppen? Mår du illa? Huvudvärk? Ta kontakt med vården! Vårdcentral eller gärna hellre företagshälsovård.
I mitt första samtal med företagshälsovården sa jag mellan hulkningarna "Jag är inte utbränd men nästan"... Jag var mer än utbränd. Aska.
Stanna upp i tid
Prace! <3