Duktig. Jag borde skriva in det som mitt andranamn. Varför ska jag va så jäkla duktig? Vem bryr sig? Jag tror att mest JAG bryr mig... för jag bryr mig inte om vad andra tycker.
 
Jag har läst klart "Från utbränd till nytänd". Där var en verklighetsskildring från en polis som brände ut sig. Jag såg lite nya likheter med henne. 
 
1) Man jobbar på och engagerar sig vilket leder till en kollaps (här pratar vi år av engagemang och strävan mot nåt)
 
2) Kollaps
 
3) Förvirring, nedtrappning av engagemang. Att landa liksom. 
 
4) Kollaps 2, totalkollapsen. För mig 6 månader efter första kollapsen. total utdränerad, grinar varje dag, sover. Vill ingenting = deprimerad pga att jag tappat mig själv.
 
5) Får hjälp av antidepressiva att få bukt med viljan. Jag vänder i att INTE vilja nåt till att vilja igen. Orkar och vill umgås med familjen som är det stora. Men de kognitiva funktionerna funkar inte riktigt som koncentrera sig ens för en liten stund, lyssna på ljudbok funkar korta stunder, jag brottas med aktivitet vs vila. Promenerar för långt vilket resulterar i kollaps... 
 
6) Efter 8 månader helt sjukskriven börjar jag bläddra i böcker igen. Klarar kortare och enkla böcker. Vad läser jag då? Jo OM FU*KING JÄ*VLA UTBRÄNDHET. Här skulle jag valt nåt annat förstod jag igår... men det är kanske inte så konstigt.... Duktiga jag vill VETA vad som HÄNDER och VAD JAG KAN GÖRA för att bli FRISK. Det är ju egentligen inte så konstigt. Men det är det här jag menar. Jag strävar hela tiden efter någonting, någonstans. Lösningsfokuserad. Att man stöter på problem och försöker fixa. Jaja, jag brände bara ut mig lite, hur blir jag frisk? Det tar jag reda på, det fördjupar jag mig i så jag snabbt kan vara på banan igen och få tillbaka mitt liv.
 
7) Yogar för att jag förstått (läst och hört) att det ska vara bra. Man lär sig att komma ner i varv, man "hittar" sig själv... Jag kan ju faktiskt säga att den envisheten jag har har hjälpt mig här. Visst har jag haft svackor och uppehåll i yogan men jag har kommit tillbaka. Det har blivit som en del av mig nu. Jag börjar dagen med yoga, kanske blir det mer i framtiden.
 
8) Framtiden. Jag planerar. Nu det senaste har jag börjat spåna i hur jag ska föändra sjukskrivnas omhändertagande på jobbet. Mina arbetskamrater är underbara men jag förstår att de inte förstår. Det är som med allt, den som inte har drabbats av det kan inte veta. Som men cancer, har du inte haft cancer KAN du inte veta. Jag har tagit kontakt med HR-chef för att ventilera... ***ENGAGEMANGSVARNING***
 
9) Yogan. JAg tittar på utbildningar. Yogalärarutbildningar. Livscoachutbildningar. Utbildning i kost och hälsa och friskvård... ***ENGAGEMANGSVARNING***
 
Hallå eller! Ser ni mönstret? Monstret? Engagemangsmonstret. Duktighetsmonstret.
 
Allt handlar ju om att sträva nånstans. Att utvecklas. Att göra sig frisk. Att göra rätta val. Och sen... när jag gjort rätt för mig.... vad händer då? JO JAG SKA FRÄLSA VÄRLDEN SOM EN JÄKLA JESUS
 
Så hur ska jag göra då? Sätta på mig tvångströja? Det hjälper mig ju inte komma från planerandet. Idag är det lördag, jag ska inte göra nånting hemma sa min man som jobbar idag. Nä, jag har yogat, duschat, ätit frukost, bläddrat i tidningen. Det är såna saker som inte är nåt egentligen... men jag har sorterat tvätt och påbörjat en tvättdag (vilken jag KAN avsluta egentligen så det är inga problem) Men vad ska jag göra om jag inte ska göra nåt?
 
Jag kan göra lite halsband... måla lite i min mindfullnessmålarbok, kag kan titta på tv... dessa grejer använder hjärnan på rätt sätt för mig just nu. Vad jag inte ska göra är att planera mitt liv för jag ska ta det som det kommer.
 
Ok, men... är det fel att ha en strävan?
 
Jag tycker inte det... och jag kan väl ha en strävan MEN inte påbörja nåt med deadline, inte påbörja nån kurs i nåt, inte binda upp mig på en utbildning som jag inte kommer orka gå. Än... det kanske jag kan göra sen. Jag har halva livet framför mig, jag behöver inte göra det här NU.
 
Så, nu blir det lite pärlande med mitt elvakaffe. Och jag ska INTE tänka framåt på när jag sitter i mitt eget företag med dösnygga halsband och armband som jag tjänar multumpengar på. (som om det nånsin skulle hända)
 
Peace!
 
 
 

Duktighetssyndromet

Allmänt 4 kommentarer
Duktig. Jag borde skriva in det som mitt andranamn. Varför ska jag va så jäkla duktig? Vem bryr sig? Jag tror att mest JAG bryr mig... för jag bryr mig inte om vad andra tycker.
 
Jag har läst klart "Från utbränd till nytänd". Där var en verklighetsskildring från en polis som brände ut sig. Jag såg lite nya likheter med henne. 
 
1) Man jobbar på och engagerar sig vilket leder till en kollaps (här pratar vi år av engagemang och strävan mot nåt)
 
2) Kollaps
 
3) Förvirring, nedtrappning av engagemang. Att landa liksom. 
 
4) Kollaps 2, totalkollapsen. För mig 6 månader efter första kollapsen. total utdränerad, grinar varje dag, sover. Vill ingenting = deprimerad pga att jag tappat mig själv.
 
5) Får hjälp av antidepressiva att få bukt med viljan. Jag vänder i att INTE vilja nåt till att vilja igen. Orkar och vill umgås med familjen som är det stora. Men de kognitiva funktionerna funkar inte riktigt som koncentrera sig ens för en liten stund, lyssna på ljudbok funkar korta stunder, jag brottas med aktivitet vs vila. Promenerar för långt vilket resulterar i kollaps... 
 
6) Efter 8 månader helt sjukskriven börjar jag bläddra i böcker igen. Klarar kortare och enkla böcker. Vad läser jag då? Jo OM FU*KING JÄ*VLA UTBRÄNDHET. Här skulle jag valt nåt annat förstod jag igår... men det är kanske inte så konstigt.... Duktiga jag vill VETA vad som HÄNDER och VAD JAG KAN GÖRA för att bli FRISK. Det är ju egentligen inte så konstigt. Men det är det här jag menar. Jag strävar hela tiden efter någonting, någonstans. Lösningsfokuserad. Att man stöter på problem och försöker fixa. Jaja, jag brände bara ut mig lite, hur blir jag frisk? Det tar jag reda på, det fördjupar jag mig i så jag snabbt kan vara på banan igen och få tillbaka mitt liv.
 
7) Yogar för att jag förstått (läst och hört) att det ska vara bra. Man lär sig att komma ner i varv, man "hittar" sig själv... Jag kan ju faktiskt säga att den envisheten jag har har hjälpt mig här. Visst har jag haft svackor och uppehåll i yogan men jag har kommit tillbaka. Det har blivit som en del av mig nu. Jag börjar dagen med yoga, kanske blir det mer i framtiden.
 
8) Framtiden. Jag planerar. Nu det senaste har jag börjat spåna i hur jag ska föändra sjukskrivnas omhändertagande på jobbet. Mina arbetskamrater är underbara men jag förstår att de inte förstår. Det är som med allt, den som inte har drabbats av det kan inte veta. Som men cancer, har du inte haft cancer KAN du inte veta. Jag har tagit kontakt med HR-chef för att ventilera... ***ENGAGEMANGSVARNING***
 
9) Yogan. JAg tittar på utbildningar. Yogalärarutbildningar. Livscoachutbildningar. Utbildning i kost och hälsa och friskvård... ***ENGAGEMANGSVARNING***
 
Hallå eller! Ser ni mönstret? Monstret? Engagemangsmonstret. Duktighetsmonstret.
 
Allt handlar ju om att sträva nånstans. Att utvecklas. Att göra sig frisk. Att göra rätta val. Och sen... när jag gjort rätt för mig.... vad händer då? JO JAG SKA FRÄLSA VÄRLDEN SOM EN JÄKLA JESUS
 
Så hur ska jag göra då? Sätta på mig tvångströja? Det hjälper mig ju inte komma från planerandet. Idag är det lördag, jag ska inte göra nånting hemma sa min man som jobbar idag. Nä, jag har yogat, duschat, ätit frukost, bläddrat i tidningen. Det är såna saker som inte är nåt egentligen... men jag har sorterat tvätt och påbörjat en tvättdag (vilken jag KAN avsluta egentligen så det är inga problem) Men vad ska jag göra om jag inte ska göra nåt?
 
Jag kan göra lite halsband... måla lite i min mindfullnessmålarbok, kag kan titta på tv... dessa grejer använder hjärnan på rätt sätt för mig just nu. Vad jag inte ska göra är att planera mitt liv för jag ska ta det som det kommer.
 
Ok, men... är det fel att ha en strävan?
 
Jag tycker inte det... och jag kan väl ha en strävan MEN inte påbörja nåt med deadline, inte påbörja nån kurs i nåt, inte binda upp mig på en utbildning som jag inte kommer orka gå. Än... det kanske jag kan göra sen. Jag har halva livet framför mig, jag behöver inte göra det här NU.
 
Så, nu blir det lite pärlande med mitt elvakaffe. Och jag ska INTE tänka framåt på när jag sitter i mitt eget företag med dösnygga halsband och armband som jag tjänar multumpengar på. (som om det nånsin skulle hända)
 
Peace!