För mycket helt enkelt

Jag har lärt mig lite idag. Om migrän. 

 

Jag har haft ont i huvet i många många år. Jag har tagit tabletter får att kunna fortsätta arbeta eller fungera i allmänhet... Men efter att jag fyllt 35 blev huvudvärken sämre. Som jag kommer ihåg det fick jag ett sorts anfall vad jag förstått i efterhand kan ha varit ett migränanfall. Man misstänkte stroke så jag gick igenom en rad undersökningar där under en kort tid. Bla tappade jag minnet, talet, fick huvudvärk, flummade... men det gick som sagt över och inga fel hittades... vilket iof var skönt bara det.

 

Men efter det så återkom dessa migränliknande anfall ca en gång i månaden iallafall. Jag var hemma nästan en vecka per månad för det. Detta höll i ett halvår sen kraschade jag totalt.

 

Efter kraschen har jag haft fortsatta problem med huvet och en del migränanfall men inte i lika hög frekvens som den intensiva perioden...

 

Till det jag lärt mig om migrän då... (om jag nu kommer ihåg vad jag hörde!)

 

Migrän tros grunda sig i att man är väldigt bra på att uppmärksamma saker som intryck, ljud, man är oerhört lyhörd och har många tentakler ute liksom. Problemet med detta blir när hjärnan inte hinner eller orkar med att bearbeta den informationen som kommer in i huvet. Här händer det saker med blodkärlen och nerverna som sitter på kärlen i huvet. Det gör att man får värk.

 

Nu var det där kanske något förenklat mest för att jag själv förstod det så bra då :) 

 

Slutsats: Jag MÅSTE verkligen ta min ännu mer återhämtningsstunder mellan varje aktivitet. Jag MÅSTE verkligen.

 

Det känns som om jag står och stampar i min återhämtning nu. Jag arbetar mina 50% och vilar/sover resterande tid. Jag har inte många utsvävningar i andra aktiviteter inte ens på helgerna. Jag sitter helst på altanen och läser, sover eller yogar, mediterar, går lugna promenader... detta gör jag för att jag vet att jag klarar av det. Så snart jag gör någonting utöver detta kommer straffet som ett brev på posten. Det är ännu mer trötthet i min trötta kropp o knopp, det är huvudvärk allt det här leder till ett monster till mamma o fru. Jag tycker inte jag är rolig och det gör inte nån annan heller.

 

 

Jag minskar mina antidepr. och är nere på halv dos. Detta gör att jag helt klart är mer medveten om hur jäkla dåligt jag mår. Vilket gör mig deprimerad ;) Ingen bra kombo... men det är kanske fel ord. JAg vet att jag kommer bli bättre MEN jag kommer alltid behöva bemästra intrycken. Det är nog där svårigheten ligger, att jag själv känner att jag kan bestämma över mig själv och mitt mående. att jag kan anpassa dagen efter mig inte efter min familjs önskningar, efter arbetslivet, efter samhället...

 

Men HUR ska det fungera? Som det ser ut nu har jag en arbetsgivare som är bra tålmodig med mig. Det förstår jag att alla inte är i denna situation. I min situation har jag svårt att se vilken typ av arbete jag skulle kunna klara bättre. 

 

Nu svamlade jag bort mig lite... ämnet var migrän...