För mycket helt enkelt

Det är rätt spännande. Att gå från att inte känna riktigt om man är glad eller ledsen, arg eller tillfreds... det är spännande. De senaste dagarna har varit en känslobergodalbana kan jag säga... (kanske närmsta familjen och kollegorna märkt av hehe)

 

Det är så skönt att kunna sitta och titta på ett tvprogram och skratta genuint när det är roligt. Eller att läsa en bok och verkligen känna vad som står skrivet.

 

Att inte bara vara en neutral amöba. För när jag tänker tillbaka på de senaste två åren med antidepressiva så har det verkligen varit så. Ok, jag har förstått när det är roligt men skrattet eller leendet har liksom inte hittat ut. Visst har jag skrattat men det har inte lett till att jag kännt nåt positivt i kroppen så som man kan känna efter att man skrattat... ni vet, när man skrattat rumpan av sig med en vän. Man är helt slut liksom, men på ett gött sätt. Det är kemi i kroppen.

 

Igår tittade jag (äntligen) på de sista tre programmen av Biggest Looser, jag har inte orkat innan. Nu är jag ju extra känslig säkerligen och jag känner av topparna och dalarna väl. Jag är väl ovan. Men att men i ett å samma program skrattar högt och sen kan grina några minuter efter... Det är gött att känna

 

Och det jag ska fokusera på denna vecka är att lyssna på de här nygamla känslorna och känslan det ger i kroppen. Inte dra för stora växlar helt enkelt. Ligga lite lågt på mina egna känslor. För det har jag nog den senaste veckan haft lite svårt med.

 

Så, idag har varit en finfin dag.. Sov till åtta, så skönt! Sen yoga i 45 minuter för halschakrat. Lugnt å skönt men lite jobbigt med. 45 minuter är länge, även om det är lugn yoga.

 

Sen testade jag en ny frukost eftersom jag inte hade nåt gott bröd hemma och jag kände faktiskt inte för gröt idag med. Såg en video på fb häromdagen där man skivade sötpotatis i 1 cm tjocka skivor. Ner i brödrosten i fem minuter typ. På med jordnötsmör, skivat äpple och lite honung... klart! Första tuggan var märklig men ju fler tuggor desto mer smaker... rätt som det var var de slut! Nästan en hel sötpotatis allsåt. Helgott! Till det dagens kaffedos.

 

Sen tog jag mig ut till Vänga mosse och gick en sväng där. Det är hela underbart skönt. Och vädret! Kan inte klaga på nåt faktiskt. Jo, kanske min balans! Att gå på en spång och försöka se sig omkring på den fina naturen... haha... jag trampade utanför flera gånger, i mitt huvud... det hände ju inte men jag tappade balansen flera gånger. Huvet är liksom inte med riktigt. Huvud, ögon, kropp... det är jobbigt att hålla reda på allt

 

Sen hem, laga lunch, sova och lite trädgårdsplock... en riktigt bra dag... :)

 

 

Jag har en lite tryckande känsla i huvet. Hade ett möte med chef på jobbet igår som tog en massa kraft. Jag har en snäll chef det är inte det. Men det tar på krafterna att engagera sig. Att engagera sig i sig själv är svårt åxå. Jag är så trött nu. Jag kraschade innan semestern igen och halva semestern gick åt till att sova. Att nu då erkänna för sig själv först att jag inte blivit bättre på ett halvår. Kanske tom sämre än i november förra året... det är hårt. Att sen sitta öga mot öga med sin chef och säga detta högt. Det är ytterligare ett nederlag. 

 

Men, jag ska inte se det som nederlag. Jag får vara stolt över att jag kan prata om mig själv med andra och inte bara hålla käft. Jag vill för mycket bara. Jag vill göra mig bäst igen.

 

Peace!

 

 

Varför håller jag på å strävar efter att bli frisk. Om jag hade haft Cancer hade jag säkerligen inte strävat lika mycket. Då vet man ju vad som väntar lite. Strävan är ju där åxå att bli frisk såklart och prognoserna är rätt goda i många fall iallafall.

 

Säg att jag hade cancer. Jag ska bli frisk. Jag orkar lägga si och så på mig själv för att bli frisk och jag orkar lägga si och så på jobb, aktiviteter, familj osv.... 

 

är min utmattning något annorlunda? egentligen inte.

 

Idag körde jag ett lite längre yogapass (45min) för halschakrat. Lugnt å skönt och lite utmanande. Nu blir det lite frukost och sedan en promenad. Inget jobb idag utan idag ska jag bara ta hand om mig och inte sträva efter lösningar på min diagnos.

 

Peace!

 

 

Varför håller jag på å strävar efter att bli frisk. Om jag hade haft Cancer hade jag säkerligen inte strävat lika mycket. Då vet man ju vad som väntar lite. Strävan är ju där åxå att bli frisk såklart och prognoserna är rätt goda i många fall iallafall.

 

Säg att jag hade cancer. Jag ska bli frisk. Jag orkar lägga si och så på mig själv för att bli frisk och jag orkar lägga si och så på jobb, aktiviteter, familj osv.... 

 

är min utmattning något annorlunda? egentligen inte.

 

Idag körde jag ett lite längre yogapass (45min) för halschakrat. Lugnt å skönt och lite utmanande. Nu blir det lite frukost och sedan en promenad. Inget jobb idag utan idag ska jag bara ta hand om mig och inte sträva efter lösningar på min diagnos.

 

Peace!

 

 

Såsom jag är, såsom jag strävar efter att bli frisk. ELler iallafall få en förklaring. Jag har läst om en diagnos som är snäppet värre än Utmattningssyndrom. Tankarna går ju, på gott och ont, kanske mest ont... 

 

På nåt sätt ska jag väl bara släppa allt och vara här i nuet just nu och inte bekymra mig... men det är svårt när framtiden, morgondagen knackar på hela tiden... det är saker jag vill göra, saker jag bör göra, saker jag måste göra.... föräldramöten(bör), pyssla i trädgården(vill), promenader(vill), öka arbetstiden och mängden(vill), börja jogga ige(vill).

 

Jaja, det här med ME Kroniskt trötthetssyndrom. Detta är hämtat från rme.nu som är riksföreningen för ME-patienter. Jag markerar de symptom jag själv har med XX.

 

Nedan följer en översättning av Kanada-kriterierna:

För att uppfylla diagnosen ME/CFS ska patienten möta kriterierna för utmattning, Post-Exertional Malaise (ansträngningsutlöst försämring), sömnstörningar och smärta; ha två eller fler neurologiska/kognitiva symptom; ha ett eller fler symptom från två av kategorierna av autonomiska, neuroendokrina eller immunologiska manifestationer; samt uppfylla kriterium 7.

1. Utmattning
   Oförklarlig ihållande eller ständigt återkommande utmattning, både fysisk och mental, som avsevärt är nedsättande för aktivitetsnivån.   XX

2. Ansträngningsutlöst försämring (Post-Exertional Malaise, PEM)
   Onormal fysisk och mental uttröttbarhet efter ansträngning. Snabb muskulär och kognitiv utmattning, ansträngningsutlöst sjukdomsmående och/eller extrem utmattning och/eller smärta samt en tendens att patientens tillhörande symtom förvärras. Onormalt lång återhämtningsperiod, oftast längre än 24 timmar.  XX

3. Sömnstörningar
   Patienten känner sig inte utvilad efter sömn. Störningar i antalet sömntimmar och i dygnsrytmen.   XX  sover mycket men blir inte utvilad

4. Smärta
   Smärta kan upplevas i muskler och/eller leder och är ofta utbredd. Det finns oftast en signifikant huvudvärk av en ny typ, ett nytt mönster och en ny svårighetsgrad.  XX huvudvärk

5. Neurologiska/Kognitiva manifestationer (minst två symtom måste uppfyllas)

   • Förvirring
   • Koncentrationssvårigheter XX
   • Försämrat korttidsminne   XX
   • Desorientation
   • Svårigheter att processa information  XX
   • Tappning av ord    XX
   • Överkänslighet mot ljud och ljus   XX
     
     
6. Minst ett symtom från två av följande kategorier
   
   • Autonomiska manifestationer
     • Ortostatisk intolerans, (NMH)
     • Postural ortostatisk tachycardi (POTS)
     • Fördröjt lägesrelaterat lågt blodtryck
     • Svimningskänsla
     • Illamående
     • Matsmältningsbesvär
     • Urinträngningar och nervös blåsa
     • Hjärtklappning med eller utan rytmstörning
     • Andnöd efter ansträngning
     • Extrem blekhet
   • Neuroendokrina manifestationer
     • Onormal och dagligt fluktuerande kroppstemperatur
     • Perioder av svettning  XX
     • Återkommande feberkänsla  XX
     • Kalla fötter och händer   XX
     • Intolerans mot extrem hetta och kyla
     • Uttalad viktförändring
     • Symtomen blir svårare under stress  XX
   • Immunologiska manifestationer
     • Ömma lymfkörtlar
     • Återkommande halsont  XX
     • Återkommande influensaliknande symtom
     • Generell sjukdomskänsla  XX
     • Ny överkänslighet mot mat, medicin och/eller kemikalier  XX
       
       
7. Sjukdomen ska ha varat i mer än sex månader
   Vanligtvis har det förekommit ett hastigt insjuknande, men gradvisa insjuknanden förekommer. En preliminär diagnos kan sättas tidigare än sex månader. Tre månader är lämpligt för barn.           XX

För att kunna bli inräknade måste symtomen ha uppstått eller blivit markant förändrade vid insjuknandet. Det är osannolikt att en patient lider av samtliga symtom från kategori 5 och 6.

Barn har ofta flera olika dominerande symtom, som kan tyckas ändras från dag till dag.

Om en patient har haft oförklarlig trötthet i mer än sex månader, men inte uppfyller övriga kriteriekrav, ska tillståndet klassificeras som idiopatisk kronisk trötthet.

******************

 

Det här är en diagnos som jag säkert inte har. Det är nog bara utmattningssyndrom. Men på nåt vänster tycker jag att jag borde blivit bättre i min trötthet på det senaste halvåret iaf vilket jag inte blivit. Jag sover om än mer nu än jag gjorde då.

När jag frågade min läkare (ev upprepar jag mig här) så har hon inte någon kunskap om ME och kan inte hjälpa mig där. Jag anser väl att hon då borde kunna remittera mig vidare. 

Fortsättning följer...

Just idag känns det lite hopplöst. Vad jag än gör verkar det inte hjälpa mig och min man blir frustrerad för att jag försöker för mycket. JAg ändrar min kost, jag ändrar mitt beteende och jag bara sover å är tvär å inte alls gosig... det måste vara jobbigt att uppleva :p

peace!