Jag är inte unik i detta sammanhang. Det är MÅNGA som drivs mot utmattning. Många har varit där. Förhoppningsvis drabbas inte andra så hårt som jag. 

Jag måste drivit på mig själv så jäkla hårt! Stackars mig. Och fan för mig. Hur kan man göra så mot sig själv?

Ibland kan jag bli irriterad när jag pratar med någon och vi kommer in på det här med utmattning. "Vad jobbar du med?" Liksom eller... "Hur går det för dig, hörde du var utbränd" och den andre säger i nästa andetag " jag har åxå varit utbränd" "kunde inte jobba på flera veckor" eller nåt i den stilen. Då kan jag känna... *suck* liksom. JA stackars DIG!

Men jag förstår åxå att det finns olika grad av hur jälla puckad (eller ja, envis) man är och hur snabbt man sprungit när väggen kom. (Utan att för den skull lägga nån vikt på graden av prestationen.)

Fick hem den här tidningen i veckan. 



Jag är så glad över att jag börjat läsa igen! Å denna bläddrar jag mest i. Såg inte ens framsidan och huvudartikeln där. Tre sidor i tidningen handlar om den här tjejen. Först på sista sidan snappade jag upp nåt så jag förstod att det handlade om utmattning. Ja, jag är lite trög. 

Hon snappade upp att nåt nog var fel på ett gemensamt arbetsmiljömöte på jobbet. Tog det med chefen direkt efteråt. Hon var utbränd ju. Hon fick så bra stöd från sin arbetsgivare direkt. Hon hade inte grävt sig in så långt som jag. Hon verkar mer klok och klarsynt och stannade upp relativt tidigt. Hade de inte pratat öppet om det på jobbet hade hon kanske grävt sig djupare... Hon var hemma 100% i fem veckor och sen långsamt trappat upp arbetet. Låter kanon!

Jag ska inte jämföra mig själv med andra mer. Men det är väl så människan är funtad. Jämföra för att utvecklas. 

Jag var hemma 100% i 9 månader. Nu efter ytterligare 4 månader ska jag pröva på 50% imorgon. 5 månader med 25%. Det går långsamt. Väggen jag råkade springa in i var seg och svår. Studsade tillbaka några gånger tills all energi var totalslut. Finito. 

Nu, 13 månader sen kraschen, kan jag läsa igen. Jag yogar och mediterar varje dag. Jag andas bra. Jag har hittat intressen igen, pärlor och fåglar och natur. Trädgården lockar lite igen även om det är gräva. Korta stunder kan jag pula. 

Men jag kan fortfarande inte göra fler saker samtidigt. Minnet är nästan obefintligt. Tänka går segt. Snabba rörelser - nono. Ljud annat än fågelsång (när jag själv vill ha den) funkar. 

Livet funkar idag. Inte mer än så. 

Är du utarbetad? Snart semester och du ska bara hinna med det och det och det först. Sover dåligt? Irriterad? Arg? Ledsen? Har du en fasad utåt och blir ett monster hemma?

Stanna upp. Nu på en gång. Ta några djupa andetag. Med magen. Det lärde du dig i skolan så det kan du. Kan du sitta så och andas med slutna ögon i en minut bara. Tänk bara på din andning, in.... Ut.... Nu andas jag IN...... Nu andas jag Uuuut.... EN minut! Gör det. 

...... Du andas ......

Nå, hur känns det i kroppen nu? Bättre eller sämre? Känns det bättre så gör en sån paus ibland. Flera ggr om dagen är bra. Andas

Funkade det inte alls? Blir du bara stressad? Kryper det i kroppen? Mår du illa? Huvudvärk? Ta kontakt med vården! Vårdcentral eller gärna hellre företagshälsovård. 

I mitt första samtal med företagshälsovården sa jag mellan hulkningarna "Jag är inte utbränd men nästan"... Jag var mer än utbränd. Aska. 

Stanna upp i tid

Prace! <3 


Det var nog en rejäl krasch

ljud Kommentera
Jag är inte unik i detta sammanhang. Det är MÅNGA som drivs mot utmattning. Många har varit där. Förhoppningsvis drabbas inte andra så hårt som jag. 

Jag måste drivit på mig själv så jäkla hårt! Stackars mig. Och fan för mig. Hur kan man göra så mot sig själv?

Ibland kan jag bli irriterad när jag pratar med någon och vi kommer in på det här med utmattning. "Vad jobbar du med?" Liksom eller... "Hur går det för dig, hörde du var utbränd" och den andre säger i nästa andetag " jag har åxå varit utbränd" "kunde inte jobba på flera veckor" eller nåt i den stilen. Då kan jag känna... *suck* liksom. JA stackars DIG!

Men jag förstår åxå att det finns olika grad av hur jälla puckad (eller ja, envis) man är och hur snabbt man sprungit när väggen kom. (Utan att för den skull lägga nån vikt på graden av prestationen.)

Fick hem den här tidningen i veckan. 



Jag är så glad över att jag börjat läsa igen! Å denna bläddrar jag mest i. Såg inte ens framsidan och huvudartikeln där. Tre sidor i tidningen handlar om den här tjejen. Först på sista sidan snappade jag upp nåt så jag förstod att det handlade om utmattning. Ja, jag är lite trög. 

Hon snappade upp att nåt nog var fel på ett gemensamt arbetsmiljömöte på jobbet. Tog det med chefen direkt efteråt. Hon var utbränd ju. Hon fick så bra stöd från sin arbetsgivare direkt. Hon hade inte grävt sig in så långt som jag. Hon verkar mer klok och klarsynt och stannade upp relativt tidigt. Hade de inte pratat öppet om det på jobbet hade hon kanske grävt sig djupare... Hon var hemma 100% i fem veckor och sen långsamt trappat upp arbetet. Låter kanon!

Jag ska inte jämföra mig själv med andra mer. Men det är väl så människan är funtad. Jämföra för att utvecklas. 

Jag var hemma 100% i 9 månader. Nu efter ytterligare 4 månader ska jag pröva på 50% imorgon. 5 månader med 25%. Det går långsamt. Väggen jag råkade springa in i var seg och svår. Studsade tillbaka några gånger tills all energi var totalslut. Finito. 

Nu, 13 månader sen kraschen, kan jag läsa igen. Jag yogar och mediterar varje dag. Jag andas bra. Jag har hittat intressen igen, pärlor och fåglar och natur. Trädgården lockar lite igen även om det är gräva. Korta stunder kan jag pula. 

Men jag kan fortfarande inte göra fler saker samtidigt. Minnet är nästan obefintligt. Tänka går segt. Snabba rörelser - nono. Ljud annat än fågelsång (när jag själv vill ha den) funkar. 

Livet funkar idag. Inte mer än så. 

Är du utarbetad? Snart semester och du ska bara hinna med det och det och det först. Sover dåligt? Irriterad? Arg? Ledsen? Har du en fasad utåt och blir ett monster hemma?

Stanna upp. Nu på en gång. Ta några djupa andetag. Med magen. Det lärde du dig i skolan så det kan du. Kan du sitta så och andas med slutna ögon i en minut bara. Tänk bara på din andning, in.... Ut.... Nu andas jag IN...... Nu andas jag Uuuut.... EN minut! Gör det. 

...... Du andas ......

Nå, hur känns det i kroppen nu? Bättre eller sämre? Känns det bättre så gör en sån paus ibland. Flera ggr om dagen är bra. Andas

Funkade det inte alls? Blir du bara stressad? Kryper det i kroppen? Mår du illa? Huvudvärk? Ta kontakt med vården! Vårdcentral eller gärna hellre företagshälsovård. 

I mitt första samtal med företagshälsovården sa jag mellan hulkningarna "Jag är inte utbränd men nästan"... Jag var mer än utbränd. Aska. 

Stanna upp i tid

Prace! <3 


De senaste tre dagarna har varit slitsamma... jag är så trött! den enorma tröttheten är tillbaka. Jag gör antagligen för mycket. Igen...
 
det är väl baksidan med att jag känner mig bättre. Jag är bättre till den grad att jag orkar göra lite mer än jag orkade innan... vilket drar ner mig igen.
 
Men, jag har iallafall äntligen accepterat läget. Jag tror faktiskt det. Det är jävligt sorgligt att det är såhär men jag orkar inte kämpa emot längre. Jag kan jämföra det med en dispyt med nån och tillslut orkar man inte stå emot längre (fast jag vet att jag har rätt)... jag har rätt. jag har rätt i att jag är BRA. Det har jag alltid tyckt. Jag har aldrig klankat ner på mig själv. Men jag har alltid peppat mig till att bli bättre men skitit i om jag inte nått dit jag egentligen vetal... jag har nog haft glaset halvfullt hela tiden. 
 
Men acceptansen är viktig. Det ser jag ju nu. Jag visste det innan åxå och strävade till acceptans men den kommer när den kommer. Den kan man inte tvinga fram även om man VET att det är dit man ska...
 
Nu är jag här. Jag tar det easy. Jag försöker gå framåt. Halkar kanske tillbaka ibland men jag VET att det blir bättre och att jag kommer bli någorlunda normal i slutändan. 
 
Utmattningssyndrom går att bli bra ifrån. Det tar bara lite tid.
 
Idag accepterar jag. Jag kan känna tacksamhet. Jag kan känna glädje. Det är inte mycket eller ofta men det finns där! Bara det!!!!!!
 
Och nu ska jag hämta ett gäng böcker på biblioteket och fördjupa mig i yogisars magiska läkande värld. 
 
Peace!
 
Foto: Linda Molarin Marstrand maj-15

Sliten

Allmänt Kommentera
De senaste tre dagarna har varit slitsamma... jag är så trött! den enorma tröttheten är tillbaka. Jag gör antagligen för mycket. Igen...
 
det är väl baksidan med att jag känner mig bättre. Jag är bättre till den grad att jag orkar göra lite mer än jag orkade innan... vilket drar ner mig igen.
 
Men, jag har iallafall äntligen accepterat läget. Jag tror faktiskt det. Det är jävligt sorgligt att det är såhär men jag orkar inte kämpa emot längre. Jag kan jämföra det med en dispyt med nån och tillslut orkar man inte stå emot längre (fast jag vet att jag har rätt)... jag har rätt. jag har rätt i att jag är BRA. Det har jag alltid tyckt. Jag har aldrig klankat ner på mig själv. Men jag har alltid peppat mig till att bli bättre men skitit i om jag inte nått dit jag egentligen vetal... jag har nog haft glaset halvfullt hela tiden. 
 
Men acceptansen är viktig. Det ser jag ju nu. Jag visste det innan åxå och strävade till acceptans men den kommer när den kommer. Den kan man inte tvinga fram även om man VET att det är dit man ska...
 
Nu är jag här. Jag tar det easy. Jag försöker gå framåt. Halkar kanske tillbaka ibland men jag VET att det blir bättre och att jag kommer bli någorlunda normal i slutändan. 
 
Utmattningssyndrom går att bli bra ifrån. Det tar bara lite tid.
 
Idag accepterar jag. Jag kan känna tacksamhet. Jag kan känna glädje. Det är inte mycket eller ofta men det finns där! Bara det!!!!!!
 
Och nu ska jag hämta ett gäng böcker på biblioteket och fördjupa mig i yogisars magiska läkande värld. 
 
Peace!
 
Foto: Linda Molarin Marstrand maj-15
  • Vaknade tidigt o somnade inte om 06:45
  • Barn till tandläkare kl 9
  • Vila samtidigt som jag läser lite, flyttar lite sten i trädgården, vattnar i växthuset. 
  • Sätter igång en maskin tvätt. 
  • Låter barnet äta min lunchlåda
  • Skjutsa fotskadat barn till skolan kl 12
  • Hem
  • Äta yoghurt och äckliga flingor
  • Sover en timme
  • Avbokar andra ungens utvecklingssamtal som maken skulle gått på, han har inte tid o jag har inte ork
  • Andas ut lite
  • Fixar tvätt, sätter på en maskin till...
  • Försöker slappna av o läsa lite bok
  • Svänger ihop en glass
  • Får lite andrum framför vardagspuls på tv. 
  • Maken blir jättesen, svänger ihop pannkakor. Puh
  • Det blir grädde över, det blev en glass till. 
  • Planterar ett träd jag förberett till att maken skulle komma hem å plantera...
  • Halv8 på tv. Puh
 
Längre har jag inte kommit med dagen. Den lediga dagen som skulle softas igenom bara. Allt det här ovan låter kanske inte som så mycket. Men då jag har problem med koncentration, glömska, multitasking, ljud, stress, att vara flexibel och ändra planer så blir det JOBBIGT!
 
Men nu blir det soffa och glass
 
Peace!
 

Dagen i punkter

Allmänt Kommentera
  • Vaknade tidigt o somnade inte om 06:45
  • Barn till tandläkare kl 9
  • Vila samtidigt som jag läser lite, flyttar lite sten i trädgården, vattnar i växthuset. 
  • Sätter igång en maskin tvätt. 
  • Låter barnet äta min lunchlåda
  • Skjutsa fotskadat barn till skolan kl 12
  • Hem
  • Äta yoghurt och äckliga flingor
  • Sover en timme
  • Avbokar andra ungens utvecklingssamtal som maken skulle gått på, han har inte tid o jag har inte ork
  • Andas ut lite
  • Fixar tvätt, sätter på en maskin till...
  • Försöker slappna av o läsa lite bok
  • Svänger ihop en glass
  • Får lite andrum framför vardagspuls på tv. 
  • Maken blir jättesen, svänger ihop pannkakor. Puh
  • Det blir grädde över, det blev en glass till. 
  • Planterar ett träd jag förberett till att maken skulle komma hem å plantera...
  • Halv8 på tv. Puh
 
Längre har jag inte kommit med dagen. Den lediga dagen som skulle softas igenom bara. Allt det här ovan låter kanske inte som så mycket. Men då jag har problem med koncentration, glömska, multitasking, ljud, stress, att vara flexibel och ändra planer så blir det JOBBIGT!
 
Men nu blir det soffa och glass
 
Peace!