Innan utbränd:
  • snabb i tanken
  • många tankar samtidigt
  • kunde göra många saker samtidigt
  • snabb i allt jag gjorde, sysslor, hur jag gick, hur jag tänkte
  • jag sa inte ja till allt men oftast var det inte ens nån som behövde fråga för jag hade redan tagit tag i det. Så jag behövde inte säga ja... eller nej....
  • sov rätt bra och hade inga problem att gå upp kl 05 för att gå en promenad innan jobbet (den totala sömnen blev ju såklart mindre men min djupsömn har jag nog kunnat hålla i väldigt länge vilket gjort att jag orkade så länge som jag gjorde)
  • glömde aldrig någonting (säkert gjorde jag det men jag hade iallafall ett minne)
 
4 år efter utbränd diagnos:
  • kan vara rätt snabb i tanken idag med, en stund. efter en stunds tankeverksamhet går hastigheten ned. det är så trist men nåt jag lärt mig acceptera. jag behöver precis som en mobiltelefon laddas. Efter lite vila eller återhämtande aktivitet(typ inte använda tänkande hjärnan) så kan jag börja om igen
  • jag är rätt snabb i handling idag men det är lite som ovan, en stund funkar, idag kanske någon timme sen behöver jag återhämtning.
  • jag kan i stort sett göra EN sak bra samtidigt. Blir det störningar eller fler saker att göra eller jag tappar intresset o börjar tänka på nåt annat ja... då blir det ju pannkaka av alltihop
  • jag gör MYCKET mindre idag än jag gjorde innan. Jag tar inte tag i saker innan någon annan hinner dit i tanken men det här är nåt jag arbetar med för jag är väldigt lyhörd och håller en hög serviceklass som grund. Varför? Kanske för att jag själv vill ha det? (Dock blir jag besviken rätt ofta så det är INGENTING jag rekommenderar)
  • sover bra. MEN jag lägger mig kl 22 och sover till 06-07 varje dag. Vid enstaka undantag åtföljer en dag i bakfyllans tecken (ja, man kan faktiskt må bakfull utan alkohol) Sen sover jag ibland på dagen också, det beror på vad jag gjort på dagen eller vad som komma skall... kallas energiplanering (skittrist men ett måste)
  • Minnet ja... ja det är väl det värsta. Det blir bättre, jag handlade häromdagen utan en lista och jag kom ihåg alla 6 saker jag skulle köpa utan problem. Men minnet och hjärnan är skört och kommer nog vara ett tag till
 
Vad som återhämtar mig mest är att stänga ner hjärnverksamheten med lite olika verktyg. Det kan bland annat vara sömn, det bästa, eller en sund sitta i tystnad. Det snabbtvättar hjärnan och jag får lite friskare energi igen. Här behöver du hitta dina verktyg. Vad funkar för dig?
 
Ett som är sant är iallafall att hjärnan tar stryk av för mycket aktivitet. Ta hand om den innan den kraschar. Lär känna dig själv, din hjärna, dina tankar, din kropp. När du känner dig själv kan du också leva fullt ut och vara en bra människa för andra.
 
Peace!

Före - efter

Allmänt Kommentera
Innan utbränd:
  • snabb i tanken
  • många tankar samtidigt
  • kunde göra många saker samtidigt
  • snabb i allt jag gjorde, sysslor, hur jag gick, hur jag tänkte
  • jag sa inte ja till allt men oftast var det inte ens nån som behövde fråga för jag hade redan tagit tag i det. Så jag behövde inte säga ja... eller nej....
  • sov rätt bra och hade inga problem att gå upp kl 05 för att gå en promenad innan jobbet (den totala sömnen blev ju såklart mindre men min djupsömn har jag nog kunnat hålla i väldigt länge vilket gjort att jag orkade så länge som jag gjorde)
  • glömde aldrig någonting (säkert gjorde jag det men jag hade iallafall ett minne)
 
4 år efter utbränd diagnos:
  • kan vara rätt snabb i tanken idag med, en stund. efter en stunds tankeverksamhet går hastigheten ned. det är så trist men nåt jag lärt mig acceptera. jag behöver precis som en mobiltelefon laddas. Efter lite vila eller återhämtande aktivitet(typ inte använda tänkande hjärnan) så kan jag börja om igen
  • jag är rätt snabb i handling idag men det är lite som ovan, en stund funkar, idag kanske någon timme sen behöver jag återhämtning.
  • jag kan i stort sett göra EN sak bra samtidigt. Blir det störningar eller fler saker att göra eller jag tappar intresset o börjar tänka på nåt annat ja... då blir det ju pannkaka av alltihop
  • jag gör MYCKET mindre idag än jag gjorde innan. Jag tar inte tag i saker innan någon annan hinner dit i tanken men det här är nåt jag arbetar med för jag är väldigt lyhörd och håller en hög serviceklass som grund. Varför? Kanske för att jag själv vill ha det? (Dock blir jag besviken rätt ofta så det är INGENTING jag rekommenderar)
  • sover bra. MEN jag lägger mig kl 22 och sover till 06-07 varje dag. Vid enstaka undantag åtföljer en dag i bakfyllans tecken (ja, man kan faktiskt må bakfull utan alkohol) Sen sover jag ibland på dagen också, det beror på vad jag gjort på dagen eller vad som komma skall... kallas energiplanering (skittrist men ett måste)
  • Minnet ja... ja det är väl det värsta. Det blir bättre, jag handlade häromdagen utan en lista och jag kom ihåg alla 6 saker jag skulle köpa utan problem. Men minnet och hjärnan är skört och kommer nog vara ett tag till
 
Vad som återhämtar mig mest är att stänga ner hjärnverksamheten med lite olika verktyg. Det kan bland annat vara sömn, det bästa, eller en sund sitta i tystnad. Det snabbtvättar hjärnan och jag får lite friskare energi igen. Här behöver du hitta dina verktyg. Vad funkar för dig?
 
Ett som är sant är iallafall att hjärnan tar stryk av för mycket aktivitet. Ta hand om den innan den kraschar. Lär känna dig själv, din hjärna, dina tankar, din kropp. När du känner dig själv kan du också leva fullt ut och vara en bra människa för andra.
 
Peace!
Jag tänkte skriva lite om hur det är nu kontra hur det var (i min resa från supergirl till våt fläck och vägen framåt efter det....) jag tror nog att det blir rätt mycket att läsa därför kommer jag dela upp det hela i en följetong... Mycket av hur det varit och hur jag var innan har jag ju redan ältat här så jag drar bara den biten i stort. Sen finns ju de gamla kvar att läsa för er som känner att ni vill ha en fördjupning i eländet.... typ not...
 
Det jag vill komma fram till är iallafall vad som hjälpt mig och vad som stjälpt mig på min livsresa.... och idag börjar vi med en sammanfattning hur det varit :) 
 
Foto: L Molarin  sept-16
 
Innan
 
Glad, sprallig, energisk.Envis, Duktig, Teknisk, Logisk, Smart. Dock har jag inte haft struktur eller rutiner utan levt livet lite som det kom. Vilket är bra eller hur? Men jag har nog levt MITT liv och förväntat mig en massa från min man. Kommer ihåg att jag rätt ofta tog barnet och hittade på nåt medan mannen stannade hemma för att städa. Typ en söndag. Jag höll mig borta hela dagen kanske eller bara för nån timma eller två för att han skulle dammsuga kanske... Medan barnet ändå skulle sova liksom så höll jag mig borta... sen när jag kommer hem är inte mina förväntlingar tillgodosedda. Såklart. Jag var inte nöjd helt enkelt med den tiden han fick på sig att utföra lite småsysslor i en liten tvåa liksom. 
 
Det är heller inte så att han kunnat gå ut med barnet en stund (det har nog aldrig hänt faktiskt att han gått ut själv! väldigt märkligt när jag tänker efter) 
 
Jag har här sett att om jag hade blivit ensam hemma 2 timmar hade jag varit så jäkla effektiv! Kanske visar mer av vem JAG är än nån annan... självgod? ego? självförtroende? självinsikt lär jag ju inte haft iaf... det har jag inte än men sämre då åtminstonde.
 
Drivande. Effektiv. Ett jäkla GO. Bara gör det liksom. Tänk inte så jäkla mycket på hur jobbigt det är bara GÖR.
 
Förut
 
Den tiden strax innan jag kraschade. Jag har kraschat flera ggr. Kaosat ihop liksom. Så Om "innantiden" varade i ca 10 år så kom småkrascherna från 2008 och framåt kanske... då var jag 29 år... Kan kanske inte börja kalla det krascher än men kroppen reagerade på lite olika sätt. Urinvägsinfektioner, hälsporrar, magproblem, undervikt, överdrivna svettningar, mensproblem med värk från hell! En kaostid då jag inte kände min kropp, inte kände känslor, hade stängt av liksom, slutade känna, slutade känna kärlek vare sig för man eller barn eller jobb eller hus, eller nåt... aktiverade mig med ny viktigare tjänst på jobbet, engagerade mig ideellt, sprang flera gånger i veckan, drogs med konstant huvudvärk, knaprade tabletter för det, ont i magen i stort sett varje dag. Minns jag sa till barnen ibland när de hade ont i magen på morgonen o inte ville gå till skolan att ont i magen det har man liksom varje morgon, det är inget kontstigt med det. Det bara ÄR så... så sätt på dig jackan nu å stick till skolan (kanske inte riktigt exakt så jag sa men nästan)
 
Att aktivera sönder sig. Herregud. Att göra saker hela tiden för att vara så effektiv som möjligt. Inte kunna sitta stilla en stund utan att veta att jag hade en tvätt på G eller att först ha ägnat en stund å nåt göromål innan jag kunde sätta mig och inte göra nåt. Minns ibland tiden vi bodde i lägenhet, då var det faktiskt mer tid åt det här sittandet. Jag satt rätt ofta ute på balkongen och läste riktiga böcker. Tvättstugan hade man ju nån gång i veckan eller varannan vecka så tokkörde man ju den en kväll så var det färdigt sen. Bor man i hus som vi gör idag är det sååååå lätt att göra lite grejer heeeeela tiden... och med nybyggt, ok att man inte behöver renovera så mycket, men det finns ALLTID att göra. Måla, anlägga gräsmatta, bygga förråd, växthus, träd, kaninburar.... trimma kanter, slänter, kratta, skotta, finurla på problen, locka till sig fåglar osv.... hela tiden nåt man kan göra!
 
En dag på jobbet kaosade huvet ihop sig. Troligen var det en tillfällig minnesförlustsanfall. Stora stroke-varningsklockan ringde iallafall och jag togs om hand på ett snabbt sätt men blev utsläppt utan att man hittat nåt "fel" på mig.... och eftersom jag träffade doktorer som sa "ta dig i kragen å kom igen" så gjorde jag ju det... igen... jag var ju själv sån... kom igen nu då!
 
 
Perioden då allt bara rasade. Kragen jag en gång hade fanns inte kvar. Jag grät. Jag sov. Jag åt knappt. De stunder jag hade energi gjorde jag snabbt av med den i tron att jag hade blivit frisk. Tex som gick jag en promenad, blev slut efter en bit men fortsatte ju. Brukade ju springa så hur svårt ska det va att gå? Hade köpt en MTB och hade väl tänkt använda den mer än EN gång... vilket jag inte gjort för den gången jag använde den.... tror det blev 3 mil... (hallå eller liksom!)
 
Hade fortfarande inga känslor. Ville ingenting. Ville inte göra nånting. Grät bara hos läkare. Blev skickad till terapeut. Grät där med. Läkaren satte mig på antidepp. Det fick mig lite över ytan och det fick mig att lugna mig lite i tankarna. Inte att jag haft dåliga tankar utan mer att jag haft MASSOR av tankar, planeing, planering, planering..... levde ju mest i framtiden faktiskt...
 
Jag var hemma i nio månader på 100%. De sista 2 månaderna av dessa mådde jag som bäst. Det var väl då fk och läkaren började bearbeta mig om att gå tillbaka till jobbet. Självklart ville jag tillbaka till jobbet! Jag tänkte aldrig på att jag inte skulle fixa det. Men jag frågade faktiskt om det fanns nån typ av rehabiliteringsväg man kunde välja innan man började arbeta. Men fk tyckte att arbete var bäst och så blev det. Så en dag i januari började jag arbetsträna.... fortsättning förljer....
 
 

Nu. Då. Förut. Innan.

Allmänt En kommentar
Jag tänkte skriva lite om hur det är nu kontra hur det var (i min resa från supergirl till våt fläck och vägen framåt efter det....) jag tror nog att det blir rätt mycket att läsa därför kommer jag dela upp det hela i en följetong... Mycket av hur det varit och hur jag var innan har jag ju redan ältat här så jag drar bara den biten i stort. Sen finns ju de gamla kvar att läsa för er som känner att ni vill ha en fördjupning i eländet.... typ not...
 
Det jag vill komma fram till är iallafall vad som hjälpt mig och vad som stjälpt mig på min livsresa.... och idag börjar vi med en sammanfattning hur det varit :) 
 
Foto: L Molarin  sept-16
 
Innan
 
Glad, sprallig, energisk.Envis, Duktig, Teknisk, Logisk, Smart. Dock har jag inte haft struktur eller rutiner utan levt livet lite som det kom. Vilket är bra eller hur? Men jag har nog levt MITT liv och förväntat mig en massa från min man. Kommer ihåg att jag rätt ofta tog barnet och hittade på nåt medan mannen stannade hemma för att städa. Typ en söndag. Jag höll mig borta hela dagen kanske eller bara för nån timma eller två för att han skulle dammsuga kanske... Medan barnet ändå skulle sova liksom så höll jag mig borta... sen när jag kommer hem är inte mina förväntlingar tillgodosedda. Såklart. Jag var inte nöjd helt enkelt med den tiden han fick på sig att utföra lite småsysslor i en liten tvåa liksom. 
 
Det är heller inte så att han kunnat gå ut med barnet en stund (det har nog aldrig hänt faktiskt att han gått ut själv! väldigt märkligt när jag tänker efter) 
 
Jag har här sett att om jag hade blivit ensam hemma 2 timmar hade jag varit så jäkla effektiv! Kanske visar mer av vem JAG är än nån annan... självgod? ego? självförtroende? självinsikt lär jag ju inte haft iaf... det har jag inte än men sämre då åtminstonde.
 
Drivande. Effektiv. Ett jäkla GO. Bara gör det liksom. Tänk inte så jäkla mycket på hur jobbigt det är bara GÖR.
 
Förut
 
Den tiden strax innan jag kraschade. Jag har kraschat flera ggr. Kaosat ihop liksom. Så Om "innantiden" varade i ca 10 år så kom småkrascherna från 2008 och framåt kanske... då var jag 29 år... Kan kanske inte börja kalla det krascher än men kroppen reagerade på lite olika sätt. Urinvägsinfektioner, hälsporrar, magproblem, undervikt, överdrivna svettningar, mensproblem med värk från hell! En kaostid då jag inte kände min kropp, inte kände känslor, hade stängt av liksom, slutade känna, slutade känna kärlek vare sig för man eller barn eller jobb eller hus, eller nåt... aktiverade mig med ny viktigare tjänst på jobbet, engagerade mig ideellt, sprang flera gånger i veckan, drogs med konstant huvudvärk, knaprade tabletter för det, ont i magen i stort sett varje dag. Minns jag sa till barnen ibland när de hade ont i magen på morgonen o inte ville gå till skolan att ont i magen det har man liksom varje morgon, det är inget kontstigt med det. Det bara ÄR så... så sätt på dig jackan nu å stick till skolan (kanske inte riktigt exakt så jag sa men nästan)
 
Att aktivera sönder sig. Herregud. Att göra saker hela tiden för att vara så effektiv som möjligt. Inte kunna sitta stilla en stund utan att veta att jag hade en tvätt på G eller att först ha ägnat en stund å nåt göromål innan jag kunde sätta mig och inte göra nåt. Minns ibland tiden vi bodde i lägenhet, då var det faktiskt mer tid åt det här sittandet. Jag satt rätt ofta ute på balkongen och läste riktiga böcker. Tvättstugan hade man ju nån gång i veckan eller varannan vecka så tokkörde man ju den en kväll så var det färdigt sen. Bor man i hus som vi gör idag är det sååååå lätt att göra lite grejer heeeeela tiden... och med nybyggt, ok att man inte behöver renovera så mycket, men det finns ALLTID att göra. Måla, anlägga gräsmatta, bygga förråd, växthus, träd, kaninburar.... trimma kanter, slänter, kratta, skotta, finurla på problen, locka till sig fåglar osv.... hela tiden nåt man kan göra!
 
En dag på jobbet kaosade huvet ihop sig. Troligen var det en tillfällig minnesförlustsanfall. Stora stroke-varningsklockan ringde iallafall och jag togs om hand på ett snabbt sätt men blev utsläppt utan att man hittat nåt "fel" på mig.... och eftersom jag träffade doktorer som sa "ta dig i kragen å kom igen" så gjorde jag ju det... igen... jag var ju själv sån... kom igen nu då!
 
 
Perioden då allt bara rasade. Kragen jag en gång hade fanns inte kvar. Jag grät. Jag sov. Jag åt knappt. De stunder jag hade energi gjorde jag snabbt av med den i tron att jag hade blivit frisk. Tex som gick jag en promenad, blev slut efter en bit men fortsatte ju. Brukade ju springa så hur svårt ska det va att gå? Hade köpt en MTB och hade väl tänkt använda den mer än EN gång... vilket jag inte gjort för den gången jag använde den.... tror det blev 3 mil... (hallå eller liksom!)
 
Hade fortfarande inga känslor. Ville ingenting. Ville inte göra nånting. Grät bara hos läkare. Blev skickad till terapeut. Grät där med. Läkaren satte mig på antidepp. Det fick mig lite över ytan och det fick mig att lugna mig lite i tankarna. Inte att jag haft dåliga tankar utan mer att jag haft MASSOR av tankar, planeing, planering, planering..... levde ju mest i framtiden faktiskt...
 
Jag var hemma i nio månader på 100%. De sista 2 månaderna av dessa mådde jag som bäst. Det var väl då fk och läkaren började bearbeta mig om att gå tillbaka till jobbet. Självklart ville jag tillbaka till jobbet! Jag tänkte aldrig på att jag inte skulle fixa det. Men jag frågade faktiskt om det fanns nån typ av rehabiliteringsväg man kunde välja innan man började arbeta. Men fk tyckte att arbete var bäst och så blev det. Så en dag i januari började jag arbetsträna.... fortsättning förljer....
 
 
Duktig. Jag borde skriva in det som mitt andranamn. Varför ska jag va så jäkla duktig? Vem bryr sig? Jag tror att mest JAG bryr mig... för jag bryr mig inte om vad andra tycker.
 
Jag har läst klart "Från utbränd till nytänd". Där var en verklighetsskildring från en polis som brände ut sig. Jag såg lite nya likheter med henne. 
 
1) Man jobbar på och engagerar sig vilket leder till en kollaps (här pratar vi år av engagemang och strävan mot nåt)
 
2) Kollaps
 
3) Förvirring, nedtrappning av engagemang. Att landa liksom. 
 
4) Kollaps 2, totalkollapsen. För mig 6 månader efter första kollapsen. total utdränerad, grinar varje dag, sover. Vill ingenting = deprimerad pga att jag tappat mig själv.
 
5) Får hjälp av antidepressiva att få bukt med viljan. Jag vänder i att INTE vilja nåt till att vilja igen. Orkar och vill umgås med familjen som är det stora. Men de kognitiva funktionerna funkar inte riktigt som koncentrera sig ens för en liten stund, lyssna på ljudbok funkar korta stunder, jag brottas med aktivitet vs vila. Promenerar för långt vilket resulterar i kollaps... 
 
6) Efter 8 månader helt sjukskriven börjar jag bläddra i böcker igen. Klarar kortare och enkla böcker. Vad läser jag då? Jo OM FU*KING JÄ*VLA UTBRÄNDHET. Här skulle jag valt nåt annat förstod jag igår... men det är kanske inte så konstigt.... Duktiga jag vill VETA vad som HÄNDER och VAD JAG KAN GÖRA för att bli FRISK. Det är ju egentligen inte så konstigt. Men det är det här jag menar. Jag strävar hela tiden efter någonting, någonstans. Lösningsfokuserad. Att man stöter på problem och försöker fixa. Jaja, jag brände bara ut mig lite, hur blir jag frisk? Det tar jag reda på, det fördjupar jag mig i så jag snabbt kan vara på banan igen och få tillbaka mitt liv.
 
7) Yogar för att jag förstått (läst och hört) att det ska vara bra. Man lär sig att komma ner i varv, man "hittar" sig själv... Jag kan ju faktiskt säga att den envisheten jag har har hjälpt mig här. Visst har jag haft svackor och uppehåll i yogan men jag har kommit tillbaka. Det har blivit som en del av mig nu. Jag börjar dagen med yoga, kanske blir det mer i framtiden.
 
8) Framtiden. Jag planerar. Nu det senaste har jag börjat spåna i hur jag ska föändra sjukskrivnas omhändertagande på jobbet. Mina arbetskamrater är underbara men jag förstår att de inte förstår. Det är som med allt, den som inte har drabbats av det kan inte veta. Som men cancer, har du inte haft cancer KAN du inte veta. Jag har tagit kontakt med HR-chef för att ventilera... ***ENGAGEMANGSVARNING***
 
9) Yogan. JAg tittar på utbildningar. Yogalärarutbildningar. Livscoachutbildningar. Utbildning i kost och hälsa och friskvård... ***ENGAGEMANGSVARNING***
 
Hallå eller! Ser ni mönstret? Monstret? Engagemangsmonstret. Duktighetsmonstret.
 
Allt handlar ju om att sträva nånstans. Att utvecklas. Att göra sig frisk. Att göra rätta val. Och sen... när jag gjort rätt för mig.... vad händer då? JO JAG SKA FRÄLSA VÄRLDEN SOM EN JÄKLA JESUS
 
Så hur ska jag göra då? Sätta på mig tvångströja? Det hjälper mig ju inte komma från planerandet. Idag är det lördag, jag ska inte göra nånting hemma sa min man som jobbar idag. Nä, jag har yogat, duschat, ätit frukost, bläddrat i tidningen. Det är såna saker som inte är nåt egentligen... men jag har sorterat tvätt och påbörjat en tvättdag (vilken jag KAN avsluta egentligen så det är inga problem) Men vad ska jag göra om jag inte ska göra nåt?
 
Jag kan göra lite halsband... måla lite i min mindfullnessmålarbok, kag kan titta på tv... dessa grejer använder hjärnan på rätt sätt för mig just nu. Vad jag inte ska göra är att planera mitt liv för jag ska ta det som det kommer.
 
Ok, men... är det fel att ha en strävan?
 
Jag tycker inte det... och jag kan väl ha en strävan MEN inte påbörja nåt med deadline, inte påbörja nån kurs i nåt, inte binda upp mig på en utbildning som jag inte kommer orka gå. Än... det kanske jag kan göra sen. Jag har halva livet framför mig, jag behöver inte göra det här NU.
 
Så, nu blir det lite pärlande med mitt elvakaffe. Och jag ska INTE tänka framåt på när jag sitter i mitt eget företag med dösnygga halsband och armband som jag tjänar multumpengar på. (som om det nånsin skulle hända)
 
Peace!
 
 
 

Duktighetssyndromet

Allmänt 4 kommentarer
Duktig. Jag borde skriva in det som mitt andranamn. Varför ska jag va så jäkla duktig? Vem bryr sig? Jag tror att mest JAG bryr mig... för jag bryr mig inte om vad andra tycker.
 
Jag har läst klart "Från utbränd till nytänd". Där var en verklighetsskildring från en polis som brände ut sig. Jag såg lite nya likheter med henne. 
 
1) Man jobbar på och engagerar sig vilket leder till en kollaps (här pratar vi år av engagemang och strävan mot nåt)
 
2) Kollaps
 
3) Förvirring, nedtrappning av engagemang. Att landa liksom. 
 
4) Kollaps 2, totalkollapsen. För mig 6 månader efter första kollapsen. total utdränerad, grinar varje dag, sover. Vill ingenting = deprimerad pga att jag tappat mig själv.
 
5) Får hjälp av antidepressiva att få bukt med viljan. Jag vänder i att INTE vilja nåt till att vilja igen. Orkar och vill umgås med familjen som är det stora. Men de kognitiva funktionerna funkar inte riktigt som koncentrera sig ens för en liten stund, lyssna på ljudbok funkar korta stunder, jag brottas med aktivitet vs vila. Promenerar för långt vilket resulterar i kollaps... 
 
6) Efter 8 månader helt sjukskriven börjar jag bläddra i böcker igen. Klarar kortare och enkla böcker. Vad läser jag då? Jo OM FU*KING JÄ*VLA UTBRÄNDHET. Här skulle jag valt nåt annat förstod jag igår... men det är kanske inte så konstigt.... Duktiga jag vill VETA vad som HÄNDER och VAD JAG KAN GÖRA för att bli FRISK. Det är ju egentligen inte så konstigt. Men det är det här jag menar. Jag strävar hela tiden efter någonting, någonstans. Lösningsfokuserad. Att man stöter på problem och försöker fixa. Jaja, jag brände bara ut mig lite, hur blir jag frisk? Det tar jag reda på, det fördjupar jag mig i så jag snabbt kan vara på banan igen och få tillbaka mitt liv.
 
7) Yogar för att jag förstått (läst och hört) att det ska vara bra. Man lär sig att komma ner i varv, man "hittar" sig själv... Jag kan ju faktiskt säga att den envisheten jag har har hjälpt mig här. Visst har jag haft svackor och uppehåll i yogan men jag har kommit tillbaka. Det har blivit som en del av mig nu. Jag börjar dagen med yoga, kanske blir det mer i framtiden.
 
8) Framtiden. Jag planerar. Nu det senaste har jag börjat spåna i hur jag ska föändra sjukskrivnas omhändertagande på jobbet. Mina arbetskamrater är underbara men jag förstår att de inte förstår. Det är som med allt, den som inte har drabbats av det kan inte veta. Som men cancer, har du inte haft cancer KAN du inte veta. Jag har tagit kontakt med HR-chef för att ventilera... ***ENGAGEMANGSVARNING***
 
9) Yogan. JAg tittar på utbildningar. Yogalärarutbildningar. Livscoachutbildningar. Utbildning i kost och hälsa och friskvård... ***ENGAGEMANGSVARNING***
 
Hallå eller! Ser ni mönstret? Monstret? Engagemangsmonstret. Duktighetsmonstret.
 
Allt handlar ju om att sträva nånstans. Att utvecklas. Att göra sig frisk. Att göra rätta val. Och sen... när jag gjort rätt för mig.... vad händer då? JO JAG SKA FRÄLSA VÄRLDEN SOM EN JÄKLA JESUS
 
Så hur ska jag göra då? Sätta på mig tvångströja? Det hjälper mig ju inte komma från planerandet. Idag är det lördag, jag ska inte göra nånting hemma sa min man som jobbar idag. Nä, jag har yogat, duschat, ätit frukost, bläddrat i tidningen. Det är såna saker som inte är nåt egentligen... men jag har sorterat tvätt och påbörjat en tvättdag (vilken jag KAN avsluta egentligen så det är inga problem) Men vad ska jag göra om jag inte ska göra nåt?
 
Jag kan göra lite halsband... måla lite i min mindfullnessmålarbok, kag kan titta på tv... dessa grejer använder hjärnan på rätt sätt för mig just nu. Vad jag inte ska göra är att planera mitt liv för jag ska ta det som det kommer.
 
Ok, men... är det fel att ha en strävan?
 
Jag tycker inte det... och jag kan väl ha en strävan MEN inte påbörja nåt med deadline, inte påbörja nån kurs i nåt, inte binda upp mig på en utbildning som jag inte kommer orka gå. Än... det kanske jag kan göra sen. Jag har halva livet framför mig, jag behöver inte göra det här NU.
 
Så, nu blir det lite pärlande med mitt elvakaffe. Och jag ska INTE tänka framåt på när jag sitter i mitt eget företag med dösnygga halsband och armband som jag tjänar multumpengar på. (som om det nånsin skulle hända)
 
Peace!