Julen kom och gick. Nyår åxå. Och strax är januari slut. I skrivande stund sitter jag ute i växthuset. Solen skiner. -2 grader men i solen kan man sitta stilla en stund. Här är det skönt att bara sitta. 


Jag pluggar på de dagar jag har lust. Vissa veckor går det enkelt. Andra är det segt. Kostbiten har jag nu läst klart och går på hälsoinspiratörsrollen nu. Har inte börjat än. Men det känns gött att gjort klart en del av tre. 

I samband med att jag läst om kosten har jag inte kunnat undvika min egen kostläggning. Jag har sen över ett år tillbaka slutat med läsk och dragit ner på godis. Även fikabröd och kakor. Nu sen i julas har jag dragit ner socker och det dolda i vetemjöl, pasta osv också. I början hade jag sån energi! För en utbränd är det rätt gött att känna av energi igen. 

Men för en vecka sen, kanske v 3 av relativt strikt lchf eller lågkolhydrat paleo började jag bli trött. Illamående. Totalt väck. Det var jobbigt att andas nästan. Svimningskänslor. Jag har känt såhär förut. När jag barken ätit eller druckit bra. Men nu har jag ju bara tagit bort sånt som inte är bra. Tyckte jag... jag förstod att det var abstinens. Och vätskebrist. Och brist på salter. 

Dock! Jag kan inte va så obalanserad i det jag äter. Det går inte attbara äta fett och proteiner och grönsaker som kolhydratkälla. Det blrjar också bli jobbigt att tänka mat hela tiden. Planera två steg framåt hela tiden. Känns som om jag inte gör annat än äter. 

Balans är bra. Balans är bäst. Allt är farligt i för stora mängder liksom allt är farligt i för små mängder. Och vad som funkar för en del kanske (högst troligt) inte funkar för andra. 

Jag känner iaf att jag kan leva utan att må dåligt. Jag vill må bra. Men samtidigt vill jag ha energi. Jag vill orka gå promenader. Jag vill orka ta en lätt joggingtur. Jag vill också slippa känna motståndet innan jag gör saker. Tröskeln är hög fortfarande. 

Framstegen finns. Jag sover inte på dagarna längre. Sen 3-4 veckor kanske. Visst, jag är tröttare på kvällarna men det funkar. Jag lagar mat ibland. Blir trött såklart men det funkar. 

Allt handlar om balans. Den balans som funkar för mig. Så att jag mår bra. 

Nu ska jag fortsätta njuta av solen ett tag till innan det blir för kallt. Peace!


Tiden går

Allmänt Kommentera

Julen kom och gick. Nyår åxå. Och strax är januari slut. I skrivande stund sitter jag ute i växthuset. Solen skiner. -2 grader men i solen kan man sitta stilla en stund. Här är det skönt att bara sitta. 


Jag pluggar på de dagar jag har lust. Vissa veckor går det enkelt. Andra är det segt. Kostbiten har jag nu läst klart och går på hälsoinspiratörsrollen nu. Har inte börjat än. Men det känns gött att gjort klart en del av tre. 

I samband med att jag läst om kosten har jag inte kunnat undvika min egen kostläggning. Jag har sen över ett år tillbaka slutat med läsk och dragit ner på godis. Även fikabröd och kakor. Nu sen i julas har jag dragit ner socker och det dolda i vetemjöl, pasta osv också. I början hade jag sån energi! För en utbränd är det rätt gött att känna av energi igen. 

Men för en vecka sen, kanske v 3 av relativt strikt lchf eller lågkolhydrat paleo började jag bli trött. Illamående. Totalt väck. Det var jobbigt att andas nästan. Svimningskänslor. Jag har känt såhär förut. När jag barken ätit eller druckit bra. Men nu har jag ju bara tagit bort sånt som inte är bra. Tyckte jag... jag förstod att det var abstinens. Och vätskebrist. Och brist på salter. 

Dock! Jag kan inte va så obalanserad i det jag äter. Det går inte attbara äta fett och proteiner och grönsaker som kolhydratkälla. Det blrjar också bli jobbigt att tänka mat hela tiden. Planera två steg framåt hela tiden. Känns som om jag inte gör annat än äter. 

Balans är bra. Balans är bäst. Allt är farligt i för stora mängder liksom allt är farligt i för små mängder. Och vad som funkar för en del kanske (högst troligt) inte funkar för andra. 

Jag känner iaf att jag kan leva utan att må dåligt. Jag vill må bra. Men samtidigt vill jag ha energi. Jag vill orka gå promenader. Jag vill orka ta en lätt joggingtur. Jag vill också slippa känna motståndet innan jag gör saker. Tröskeln är hög fortfarande. 

Framstegen finns. Jag sover inte på dagarna längre. Sen 3-4 veckor kanske. Visst, jag är tröttare på kvällarna men det funkar. Jag lagar mat ibland. Blir trött såklart men det funkar. 

Allt handlar om balans. Den balans som funkar för mig. Så att jag mår bra. 

Nu ska jag fortsätta njuta av solen ett tag till innan det blir för kallt. Peace!


Shit var det så länge sen jag skrev sist? 27:e november! Wow! Jag har faktiskt skrivit inlägg men inte publicerat. Det har antingen blivit för långt, för gnälligt eller helt enkelt bara för tråkigt. Jag tänker här göra en liten utvärdering på de senaste månaderna iallafall... från att jag slutade på mitt arbete i slutet av oktober.
 
Den första månaden, november månad, höll jag mig mest hemma. Dagarna rullade på som vanligt men jag tog promenad nästan varje dag nu eftersom jag inte behövde lägga min energi på jobbet. Jag fortsatte sova på eftermiddagarna. 
 
December var väl kanske liknande. Jag har väl i slutet på månaden kännt att energin kommit tillbaka i en rätt bra dos. Mina promenader blev antingen längre eller i snabbare tempo. Fattar ni!? Jag kan gå snabbare utan att helt "gå in i väggen" liksom... Jag har hållit fast vid sömnen även om jag kanske inte alltid känt mig trött men ändå tagit mig den vilotiden. Och jag tror nog jag behövt den.
 
Januari har börjat bra. Jag känner ännu mer att jag har energi. Det känns som om jag har muskler! Haha. Jag yogar ju nästan varje dag och nu i januari kär jag åter igen Adriennes yogautmaning (sök på yoga with adrienne på youtube) Helt underbart. Men promenaderna känns mer och mer som träningspass nu. Skönt. Jag har lagt om min kost lite se senaste 2 veckorna. Jag har verkligen dragit ner på kolhydrater och försöker få i mig mer fetter och lagom dos proteiner. En lågkolhydratkost helt enkelt. Och den energi jag känner! Det är helt otroligt!
 
Framöver kommer jag gå till läkare på lokala vc då jag slutat hos företagshälsovården, eftersom hon ändå inte kan göra mer för mig. Det jag vill kolla upp är mina värden som kortisol, sköldkörtel, B och D-vitaminvärden och rent allmänt hur jag mår på papperet. De jag nämde ovan har jag haft problem med och behandlat, så jag antar att de är bra idag.
 
Frågan är "När är man frisk?" När är man friskförklarad från utmattningssyndromet? Försäkringskassan friskförklarade mig ju i oktober men jag var inte frisk då. Jag anser mig inte frisk idag heller. Alltså frisk och frisk... jag har ju jobbat i 2 år efter sjukskrivningen men på 25-50% enbart. Så jag har ju varit frisk till deltid kan man säga... sen kan man kanske inte säga att man är frisk än på ett tag... eller kan man? Det hade varit jäkligt skönt att säga... jag har varit sjuk i utmattning men är frisk idag.... shit! jag är inte där än men jag vet att det inte är långt kvar. Jag känner vittringen.
 
Vad var receptet för mig då? 
 
1) Lära mig varva ner. Jag fastnade för yoga och meditation och skapandet. Att vara kreativ. Det fick ned mitt stressbeteende.
2) Släppa alla krav. JAg har inte haft stora krav på jobbet, jag har haft en arbetsgivare som hjälpt mig massor på den punkten. Men kraven och krigandet har funnits inom mig. Att jag ska göra mig frisk helt enkelt... och krav från försäkringskassa, okunskap från handläggare, okunskap från läkare, läkare som inte haft resurs att hjälpa mig eller föra mig vidare i vårdkarusellen.
3) Mitt eget kämpande som jag nämnde ovan om att göra mig frisk. Projekt frisk liksom. Att kämpa, planera dagarna så jag ska orka med ännu en dag till och från jobbet. Att kanske idag orka gå med arbetskompisarna ut på lunch istället för att sitta i lunchrummet. Att hela tiden beräkna tid och energi. Det ger huvudarbete som inte är till godo.
4) Rutiner! Rutiner! Rutiner! Allt från tid att vakna, måltider, promenader, vilotider... mat och sovklocka kan man säga. En ny skalman :)
 
Alla är olika och alla har olika vägar att gå. 
 
Vad har legat mig till last då?
 
1) jag har inte sagt nej. Jag har alltid sagt OK när det pratats om att börja jobba igen, gå upp i arbetstid, ta fler arbetsuppgifter, varit välvillig till utredningar jag skickats på av fk. Jag har sagt ja, ok, jajamen och sen tagit smällar, om och om igen!
2) Läkare som inte har kunskap om utmattning mer än att hon sagt att det tar tid. Satte in psykofarmaka tidigt trots att jag var skeptisk men inte hade orken att säga emot. Läkaren som jag hänvisats till genom sjukvårdsförsäkring som inte kan remittera vidare till nån annan. Vårdcentral på egen ort som viftat bort mig. 
3) Sorgen. Att det har varit och är fortfarande så jäkla svårt att sörja det JAG jag förlorat. 
4) Ilska över oförståelsen och häxjakten på de sjuka. Hade jag inte brytt mig hade jag nog inte använt mitt huvud så mycket och hade jag inte använt mitt huvud så mycket så hade jag blivit frisk snabbare.
 
 
Jag har en bit kvar. Men är på bra väg nu. Nu utbildar jag mig till Livstilsrådgivare så i framtiden kommer jag kunna hjälpa såna som mig själv att komma tillbaka. Stay tuned!
 
Peace!

Efter ledigheten

Allmänt Kommentera
Shit var det så länge sen jag skrev sist? 27:e november! Wow! Jag har faktiskt skrivit inlägg men inte publicerat. Det har antingen blivit för långt, för gnälligt eller helt enkelt bara för tråkigt. Jag tänker här göra en liten utvärdering på de senaste månaderna iallafall... från att jag slutade på mitt arbete i slutet av oktober.
 
Den första månaden, november månad, höll jag mig mest hemma. Dagarna rullade på som vanligt men jag tog promenad nästan varje dag nu eftersom jag inte behövde lägga min energi på jobbet. Jag fortsatte sova på eftermiddagarna. 
 
December var väl kanske liknande. Jag har väl i slutet på månaden kännt att energin kommit tillbaka i en rätt bra dos. Mina promenader blev antingen längre eller i snabbare tempo. Fattar ni!? Jag kan gå snabbare utan att helt "gå in i väggen" liksom... Jag har hållit fast vid sömnen även om jag kanske inte alltid känt mig trött men ändå tagit mig den vilotiden. Och jag tror nog jag behövt den.
 
Januari har börjat bra. Jag känner ännu mer att jag har energi. Det känns som om jag har muskler! Haha. Jag yogar ju nästan varje dag och nu i januari kär jag åter igen Adriennes yogautmaning (sök på yoga with adrienne på youtube) Helt underbart. Men promenaderna känns mer och mer som träningspass nu. Skönt. Jag har lagt om min kost lite se senaste 2 veckorna. Jag har verkligen dragit ner på kolhydrater och försöker få i mig mer fetter och lagom dos proteiner. En lågkolhydratkost helt enkelt. Och den energi jag känner! Det är helt otroligt!
 
Framöver kommer jag gå till läkare på lokala vc då jag slutat hos företagshälsovården, eftersom hon ändå inte kan göra mer för mig. Det jag vill kolla upp är mina värden som kortisol, sköldkörtel, B och D-vitaminvärden och rent allmänt hur jag mår på papperet. De jag nämde ovan har jag haft problem med och behandlat, så jag antar att de är bra idag.
 
Frågan är "När är man frisk?" När är man friskförklarad från utmattningssyndromet? Försäkringskassan friskförklarade mig ju i oktober men jag var inte frisk då. Jag anser mig inte frisk idag heller. Alltså frisk och frisk... jag har ju jobbat i 2 år efter sjukskrivningen men på 25-50% enbart. Så jag har ju varit frisk till deltid kan man säga... sen kan man kanske inte säga att man är frisk än på ett tag... eller kan man? Det hade varit jäkligt skönt att säga... jag har varit sjuk i utmattning men är frisk idag.... shit! jag är inte där än men jag vet att det inte är långt kvar. Jag känner vittringen.
 
Vad var receptet för mig då? 
 
1) Lära mig varva ner. Jag fastnade för yoga och meditation och skapandet. Att vara kreativ. Det fick ned mitt stressbeteende.
2) Släppa alla krav. JAg har inte haft stora krav på jobbet, jag har haft en arbetsgivare som hjälpt mig massor på den punkten. Men kraven och krigandet har funnits inom mig. Att jag ska göra mig frisk helt enkelt... och krav från försäkringskassa, okunskap från handläggare, okunskap från läkare, läkare som inte haft resurs att hjälpa mig eller föra mig vidare i vårdkarusellen.
3) Mitt eget kämpande som jag nämnde ovan om att göra mig frisk. Projekt frisk liksom. Att kämpa, planera dagarna så jag ska orka med ännu en dag till och från jobbet. Att kanske idag orka gå med arbetskompisarna ut på lunch istället för att sitta i lunchrummet. Att hela tiden beräkna tid och energi. Det ger huvudarbete som inte är till godo.
4) Rutiner! Rutiner! Rutiner! Allt från tid att vakna, måltider, promenader, vilotider... mat och sovklocka kan man säga. En ny skalman :)
 
Alla är olika och alla har olika vägar att gå. 
 
Vad har legat mig till last då?
 
1) jag har inte sagt nej. Jag har alltid sagt OK när det pratats om att börja jobba igen, gå upp i arbetstid, ta fler arbetsuppgifter, varit välvillig till utredningar jag skickats på av fk. Jag har sagt ja, ok, jajamen och sen tagit smällar, om och om igen!
2) Läkare som inte har kunskap om utmattning mer än att hon sagt att det tar tid. Satte in psykofarmaka tidigt trots att jag var skeptisk men inte hade orken att säga emot. Läkaren som jag hänvisats till genom sjukvårdsförsäkring som inte kan remittera vidare till nån annan. Vårdcentral på egen ort som viftat bort mig. 
3) Sorgen. Att det har varit och är fortfarande så jäkla svårt att sörja det JAG jag förlorat. 
4) Ilska över oförståelsen och häxjakten på de sjuka. Hade jag inte brytt mig hade jag nog inte använt mitt huvud så mycket och hade jag inte använt mitt huvud så mycket så hade jag blivit frisk snabbare.
 
 
Jag har en bit kvar. Men är på bra väg nu. Nu utbildar jag mig till Livstilsrådgivare så i framtiden kommer jag kunna hjälpa såna som mig själv att komma tillbaka. Stay tuned!
 
Peace!