Nej, det var tyvärr inte så att jag vaknade i onsdags, dagen efter att fk dragit in min sjukpenning, och var frisk. 
 
Jag orkar inte bråka mer. Jag orkar inte kämpa för att vara kvar längre tid på jobbet och försöka ta bort mina eftermiddagstupplurar. Jag kan inte dra ner på min sömn så länge jag behöver prestera på dagen. Och prestera för mig betyder använda huvudet. Mitt batteri i huvudet klarar inte mer än att vara lagom aktiv i ca 4-5h sen behöver jag laddas. Det är ett konstaterande. Så funkar jag nu och det har jag lärt mig. Jag kan inte dra ut mer ur batteriet och tro att jag kommer klara mig utan laddning sen... det har jag provat på flera gånger.
 
Hur mycket jag än kan intala batteriet att det ändå ska hålla så gör det ju inte det. Prova med din mobiltelefon. När batteriprocenten är nere på 5% kan du inte säga till den att ignorera det och fortsätta köra på som om du skulle haft 50%. Alltså, det går ju inte.
 
Jag tänker inte tvinga mitt huvudbatteri att arbeta mer än det klarar av. Jag tänker inte dra in på laddningstillfällena. Jag VET faktiskt av erfarenhet vad det gör med maskineriet.
 
 
Jag tänker inte gå emot min kropp och såpass att jag blir sjuk igen. Ingen kan tvinga mig till det!
 
 
Inte ens försäkringskassans inkompetenta personal kan tvinga mig till det när de drar in pengarna. Jag ordnar detta på egen hand istället. Jag tänker bli frisk, inte fortsätta vara sjuk eller bli ännu sjukare. Punkt
 
Peace

Jag var inte frisk i onsdags

Allmänt Kommentera
Nej, det var tyvärr inte så att jag vaknade i onsdags, dagen efter att fk dragit in min sjukpenning, och var frisk. 
 
Jag orkar inte bråka mer. Jag orkar inte kämpa för att vara kvar längre tid på jobbet och försöka ta bort mina eftermiddagstupplurar. Jag kan inte dra ner på min sömn så länge jag behöver prestera på dagen. Och prestera för mig betyder använda huvudet. Mitt batteri i huvudet klarar inte mer än att vara lagom aktiv i ca 4-5h sen behöver jag laddas. Det är ett konstaterande. Så funkar jag nu och det har jag lärt mig. Jag kan inte dra ut mer ur batteriet och tro att jag kommer klara mig utan laddning sen... det har jag provat på flera gånger.
 
Hur mycket jag än kan intala batteriet att det ändå ska hålla så gör det ju inte det. Prova med din mobiltelefon. När batteriprocenten är nere på 5% kan du inte säga till den att ignorera det och fortsätta köra på som om du skulle haft 50%. Alltså, det går ju inte.
 
Jag tänker inte tvinga mitt huvudbatteri att arbeta mer än det klarar av. Jag tänker inte dra in på laddningstillfällena. Jag VET faktiskt av erfarenhet vad det gör med maskineriet.
 
 
Jag tänker inte gå emot min kropp och såpass att jag blir sjuk igen. Ingen kan tvinga mig till det!
 
 
Inte ens försäkringskassans inkompetenta personal kan tvinga mig till det när de drar in pengarna. Jag ordnar detta på egen hand istället. Jag tänker bli frisk, inte fortsätta vara sjuk eller bli ännu sjukare. Punkt
 
Peace
Lite roligt att någon annan bestämmer över när man är sjuk och inte. Eftersom det inte syns på papper att jag är sjuk så är jag inte sjuk. Det som inte syns på papper finns inte. Att jag säger att jag är sjuk räcker inte. Att en läkare skriver att jag är sjuk räcker inte. För det är ju bara min upplevelse enligt försäkringskassan. Alltså är jag inte sjuk! Iallafall inte från onsdag. Ska bli trevligt att vakna på onsdag och vara frisk :)

Sjuk? Näe

Allmänt Kommentera
Lite roligt att någon annan bestämmer över när man är sjuk och inte. Eftersom det inte syns på papper att jag är sjuk så är jag inte sjuk. Det som inte syns på papper finns inte. Att jag säger att jag är sjuk räcker inte. Att en läkare skriver att jag är sjuk räcker inte. För det är ju bara min upplevelse enligt försäkringskassan. Alltså är jag inte sjuk! Iallafall inte från onsdag. Ska bli trevligt att vakna på onsdag och vara frisk :)

Jag försöker centrera mig själv mitt i allt som händer runt om. Försöker göra det som får mig att må bra. Som håller mig i en bra balans. Det handlar om yogan, mindfulla tänket, promenader, börjat med kosttillskott försöker äta det jag mår bra av. Eller, jag försöker undvika det jag mår sämre av helt enkelt. Jag undviker fortfarande inflammationsfrämjande mjölkprodukter och ägg som jag reagerat på. Hoppas magen läker bra. Det känns iallafall bra. Inte sån magont jag haft innan. Ont i magen från morgon till kväll nästan. Vaknat med magont, magont efter varje måltid, magont å värre som hindrat mig från aktiviteter bra som dåliga.

Trots allt bra jag gör är jag ju fortfarande trött. Sover på eftermiddagarna gärna vid kl 14. Istället för eftermiddagskaffe blir det eftermiddagssömn.

Det händer mycket runtomkring mig så jag måste prioritera mitt mående först annars kommer jag krascha igen.

Vi kan börja med försäkringskassan. På nåt vänster har min nya handläggare fått för sig att jag inte har nån sjukdom utan att jag övertalat min läkare att sjukskriva mig för att jag är lite trött å lat å inte vill arbeta. En process som tar energi kan jag ju säga. Lägg detta på den lilla energi jag har för att orka med min halva arbetsdag. Jag förstår inte. Men det är fks nya linje. De ifrågasätter allt och alla. Nu väntar jag på slutgiltigt besked och om de anser jag inte ska få sjukpenning mer så... ja... jag får ta det mår det kommer. Och troligt är att vid varje nytt besök hos läkaren som leder till fortsatt sjukskrivning får man först ett nej-besked. Orkar man som sjuk stå på sig så kan man kanske andas ut en månad till nästa dust. Läkare sjukskriver en sällan längre än 1-2månader nämligen trots att man vet att press är hämmande av tillfrisknandeförloppet och att utmattning läker om man bara ger det tid. OCH det är en sjukdom! Dumheter de håller på med.

Omorganisationer på arbetsplatsen är inte heller det bästa för en utbränd. Oavsett om det handlar om en själv eller andra. Det är nästa grej på listan över förändringar i mitt liv framåt.

Tur jag inte har en depression också. Hela situationen är ju deprimerande i sig men inte kliniskt. Jag ser ändå ljus. Jag har viljan. Sen har jag kanske för mycket vilja och visioner för mitt eget bästa men Jaja...

Har precis sovit min eftermiddagssömn. Sitter kvar i sängen. Klockan är 16. Stel i nacke och skuldror. Stelheten letar sig upp i huvudet. Dags att röra på sig. Ska sätta mig på yogamattan och andas lite.

Peace

Tiden går och mycket händer

Allmänt Kommentera

Jag försöker centrera mig själv mitt i allt som händer runt om. Försöker göra det som får mig att må bra. Som håller mig i en bra balans. Det handlar om yogan, mindfulla tänket, promenader, börjat med kosttillskott försöker äta det jag mår bra av. Eller, jag försöker undvika det jag mår sämre av helt enkelt. Jag undviker fortfarande inflammationsfrämjande mjölkprodukter och ägg som jag reagerat på. Hoppas magen läker bra. Det känns iallafall bra. Inte sån magont jag haft innan. Ont i magen från morgon till kväll nästan. Vaknat med magont, magont efter varje måltid, magont å värre som hindrat mig från aktiviteter bra som dåliga.

Trots allt bra jag gör är jag ju fortfarande trött. Sover på eftermiddagarna gärna vid kl 14. Istället för eftermiddagskaffe blir det eftermiddagssömn.

Det händer mycket runtomkring mig så jag måste prioritera mitt mående först annars kommer jag krascha igen.

Vi kan börja med försäkringskassan. På nåt vänster har min nya handläggare fått för sig att jag inte har nån sjukdom utan att jag övertalat min läkare att sjukskriva mig för att jag är lite trött å lat å inte vill arbeta. En process som tar energi kan jag ju säga. Lägg detta på den lilla energi jag har för att orka med min halva arbetsdag. Jag förstår inte. Men det är fks nya linje. De ifrågasätter allt och alla. Nu väntar jag på slutgiltigt besked och om de anser jag inte ska få sjukpenning mer så... ja... jag får ta det mår det kommer. Och troligt är att vid varje nytt besök hos läkaren som leder till fortsatt sjukskrivning får man först ett nej-besked. Orkar man som sjuk stå på sig så kan man kanske andas ut en månad till nästa dust. Läkare sjukskriver en sällan längre än 1-2månader nämligen trots att man vet att press är hämmande av tillfrisknandeförloppet och att utmattning läker om man bara ger det tid. OCH det är en sjukdom! Dumheter de håller på med.

Omorganisationer på arbetsplatsen är inte heller det bästa för en utbränd. Oavsett om det handlar om en själv eller andra. Det är nästa grej på listan över förändringar i mitt liv framåt.

Tur jag inte har en depression också. Hela situationen är ju deprimerande i sig men inte kliniskt. Jag ser ändå ljus. Jag har viljan. Sen har jag kanske för mycket vilja och visioner för mitt eget bästa men Jaja...

Har precis sovit min eftermiddagssömn. Sitter kvar i sängen. Klockan är 16. Stel i nacke och skuldror. Stelheten letar sig upp i huvudet. Dags att röra på sig. Ska sätta mig på yogamattan och andas lite.

Peace