Jag känner mig lite konstig och har gjort det några dagar... liksom tillfreds. Tror jag. Eller jag vet inte. Men när jag resonerat med mig själv de senaste dagarna hra jag kommit fram till det. Att jag liksom inte riktigt har ont nånstnas, är inte bekymrad över nåt egentligen, inte riktigt arg, ledsen...
Dock är jag fortfarande så jääääkla trött. Det får jag nog dras med. Jag har även nära till att stänga av när jag blir trött. Jag stänger ner kiosken eller så blir jag irriterad. Jag försöker ta mig min ensamtid när jag känner av det. Och det är kanske därför jag känner att det fungerat så bra de här dagarna. Hela familjen hemma hela dagaran och umgås med släkten tar ju på krafterna men gör man det lite pö om pö så funkar det.
Jag har också återgått till att sova på dagen. Mellan 30-60 minuter. Nångång på eftermiddagen. Inget jag planerar in men det kan "bli". Jag försöker ha lugna och oaktiva eftermiddagar. Tex läsa bok. Då är det sååååå skönt att efter en stund slå ihop boken, sätta på sig lurarna och slumra lite till lite tibetanska munkar eller nåt. Det är jäkligt rofyllt.
Tre saker att hålla fast vid:
1) yogan. Inte att prestera yoga varje dag men att vara varje dag. Ett tips till er är yoga på youtube med Adrienne. Idag gjorde jag det här passet och det är så jävla underbart att yoga. Ursäkta mig men så är det.
2) Aktivitet. Att använda huvet med tex tvspel, läsa, pussel, pyssel, korsord, målarbok... skapa och vara kreativ. Kanske baka eller måla.
3) Vila. Återhämta. Ta egentid. Dra mig undan och vara med mig själv. I tystnad eller med lurarna på. Stänga ute aktiviteten. Jag har förstått att det är viktigt för mig och det har nog min make åxå förstått för den tiden har jag fått nu när även han varit hemma. (jag förståååår inte att det kan vara så kul att vara med mig heeeeeela tiden men så är det tydligen)
Det här är kanske en vändpunkt.
God fortsättning på er!
Peace!