Innebandy.
Det var aldrig min grej när jag var yngre. För mesigt.
Idag hade jag definitivt kört på.
Men det är roligt att titta. Nu kan jag sitta på läktaren, hålla krampaktigt i kaffemuggen. Titta ner i backen eller upp u taket om det blir föööör spännande. Försöker att inte heja så högt men det är svårt. (Jag var inte coach för inte liksom)
Match 2 för dagen alldeles strax. Cupspel i dagarna tre. Obesegrade hittills. Gött
Men nervöst. Känner hjärtat rusa lite redan nu när jag bara skriver om det.
Men det är ett steg framåt. Höra säsongen såg jag inte många matcher alls.
Peace
skriven
Adrenalinpåslag de luxe när mina barn spelar fotboll. Speciellt när deras lag inte presterar det de borde.
Och jag skriker och hejar.
En hemsk fotbollsmorsa. ;)