Det här med känslor

Kommentera
Det är rätt spännande. Att gå från att inte känna riktigt om man är glad eller ledsen, arg eller tillfreds... det är spännande. De senaste dagarna har varit en känslobergodalbana kan jag säga... (kanske närmsta familjen och kollegorna märkt av hehe)
 
Det är så skönt att kunna sitta och titta på ett tvprogram och skratta genuint när det är roligt. Eller att läsa en bok och verkligen känna vad som står skrivet.
 
Att inte bara vara en neutral amöba. För när jag tänker tillbaka på de senaste två åren med antidepressiva så har det verkligen varit så. Ok, jag har förstått när det är roligt men skrattet eller leendet har liksom inte hittat ut. Visst har jag skrattat men det har inte lett till att jag kännt nåt positivt i kroppen så som man kan känna efter att man skrattat... ni vet, när man skrattat rumpan av sig med en vän. Man är helt slut liksom, men på ett gött sätt. Det är kemi i kroppen.
 
Igår tittade jag (äntligen) på de sista tre programmen av Biggest Looser, jag har inte orkat innan. Nu är jag ju extra känslig säkerligen och jag känner av topparna och dalarna väl. Jag är väl ovan. Men att men i ett å samma program skrattar högt och sen kan grina några minuter efter... Det är gött att känna
 
Och det jag ska fokusera på denna vecka är att lyssna på de här nygamla känslorna och känslan det ger i kroppen. Inte dra för stora växlar helt enkelt. Ligga lite lågt på mina egna känslor. För det har jag nog den senaste veckan haft lite svårt med.
 
Foto:L Molarin aug-16 Vänga mosse