Jag försöker centrera mig själv mitt i allt som händer runt om. Försöker göra det som får mig att må bra. Som håller mig i en bra balans. Det handlar om yogan, mindfulla tänket, promenader, börjat med kosttillskott försöker äta det jag mår bra av. Eller, jag försöker undvika det jag mår sämre av helt enkelt. Jag undviker fortfarande inflammationsfrämjande mjölkprodukter och ägg som jag reagerat på. Hoppas magen läker bra. Det känns iallafall bra. Inte sån magont jag haft innan. Ont i magen från morgon till kväll nästan. Vaknat med magont, magont efter varje måltid, magont å värre som hindrat mig från aktiviteter bra som dåliga.
Trots allt bra jag gör är jag ju fortfarande trött. Sover på eftermiddagarna gärna vid kl 14. Istället för eftermiddagskaffe blir det eftermiddagssömn.
Det händer mycket runtomkring mig så jag måste prioritera mitt mående först annars kommer jag krascha igen.
Vi kan börja med försäkringskassan. På nåt vänster har min nya handläggare fått för sig att jag inte har nån sjukdom utan att jag övertalat min läkare att sjukskriva mig för att jag är lite trött å lat å inte vill arbeta. En process som tar energi kan jag ju säga. Lägg detta på den lilla energi jag har för att orka med min halva arbetsdag. Jag förstår inte. Men det är fks nya linje. De ifrågasätter allt och alla. Nu väntar jag på slutgiltigt besked och om de anser jag inte ska få sjukpenning mer så... ja... jag får ta det mår det kommer. Och troligt är att vid varje nytt besök hos läkaren som leder till fortsatt sjukskrivning får man först ett nej-besked. Orkar man som sjuk stå på sig så kan man kanske andas ut en månad till nästa dust. Läkare sjukskriver en sällan längre än 1-2månader nämligen trots att man vet att press är hämmande av tillfrisknandeförloppet och att utmattning läker om man bara ger det tid. OCH det är en sjukdom! Dumheter de håller på med.
Omorganisationer på arbetsplatsen är inte heller det bästa för en utbränd. Oavsett om det handlar om en själv eller andra. Det är nästa grej på listan över förändringar i mitt liv framåt.
Tur jag inte har en depression också. Hela situationen är ju deprimerande i sig men inte kliniskt. Jag ser ändå ljus. Jag har viljan. Sen har jag kanske för mycket vilja och visioner för mitt eget bästa men Jaja...
Har precis sovit min eftermiddagssömn. Sitter kvar i sängen. Klockan är 16. Stel i nacke och skuldror. Stelheten letar sig upp i huvudet. Dags att röra på sig. Ska sätta mig på yogamattan och andas lite.
Peace
